villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Diagnosen var en lättnad

Emma fattade inte varför hon gick upp i vikt och det var en lättnad när hon till slut fick en diagnos. På en rutinkontroll upptäcktes det att hon hade PCO.

– Med hjälp av ultraljud kunde man se att jag hade PCO. Mina äggstockar såg faktiskt jättevackra ut med alla sina äggblåsor, säger Emma. Först var allt normalt men när Emma gått ut gymnasiet uteblev mensen under flera år. Samtidigt gick hon upp 30 kg och Emma trodde att viktökningen var orsaken till att hon inte längre fick mens.

Emma kom så småningom på remiss till överviktsenheten på ett sjukhus där hon fick gå i överviktsterapi. Då gick hon ner de 30 kilona igen och blev gravid direkt, två gånger två år i följd. Men sedan upphörde mensen på nytt.

Det låter nästan för bra för att vara sant att lyckas bli gravid två gånger så här men riktigt så lättvindigt var det inte. Den första graviditeten var en tvillinggraviditet och Emma och hennes man förlorade det ena barnet.

Även om vistelsen på överviktsenheten innebar att Emma gick ner i vikt och blev gravid så fick hon varken svar på sina frågor eller någon diagnos.

– När jag var på sjukhuset kände jag inte igen problematiken som man berörde och jag förstod helt enkelt inte varför jag gick upp i vikt. Jag visste inte själv varför jag åt. Alla de andra sa att de bar på en sorg men jag var glad. Det var hemskt att leta efter svaret men att inte hitta något. På överviktsenheten talade de över huvudtaget inte om PCO.

Behov av information
När Emma till slut fick en diagnos var det en lättnad eftersom hon då också förstod sig själv och vad som hade hänt i hennes kropp.

– Genast kände jag ett stort behov av information och läste alla forskningsrapporter jag kom över. Det var en aha-upplevelse: Det där är jag!

Vad Emma än sökt för inom vården, om det så var för halsfluss, hade man sagt till henne att hon skulle gå ner i vikt. Men nu när jag vet att jag har PCO kan jag vända på det och fråga: Vad kan du hjälpa mig med? Det var ju dessutom väldigt svårt att gå ner. Som mest har Emma vägt 107 kg och hon är 170 cm lång.

Tycker du att folk visar mer förståelse för övervikt idag än tidigare?
– Både och. Idag finns det i alla fall kläder som man kan få känna sig fin i. Men jag har ju ett synligt handikapp. Om man går på anställningsintervju med 30 kilos övervikt så syns det direkt. Samtidigt har jag blivit äldre och kan lättare tackla situationen.

Emma motionerar mycket varje dag – går ut med hunden, rider och är ledare inom Friskis och Svettis. Kondisen är det inget fel på.

– Om du har 30 kilos övervikt är det tufft att vara med barnen i pulkabacken. Fyll en pulka med 30 mjölkpaket och dra upp den. Då blir du andfådd!

När intervjun görs är Emma inne i en bantningsperiod och har gått ner 7,5 kg under de två senaste månaderna med hjälp av ett receptbelagt läkemedel och hon har fått tillbaka mensen. Det är första gången hon provar medicinen. Den minskar suget och ökar mättnadskänslan. Tidigare har Emma inte ätit någon medicin utan viljan, kostcirkeln och motionen har styrt.

Vad vill du ge för råd till andra som har PCO och kanske precis fått diagnosen?
– Våga stå på dig, våga fråga om råd men våga också tacka nej till råd som inte passar dig. Numera tillåter jag inte att alla är inblandade i min mathållning. Man måste lyssna till sig själv i första hand. Berätta vad det innebär att kämpa med övervikt.

– Att gå ner i vikt är för mig att våldföra sig på en själv. Jag tar sats i månader innan jag bestämmer mig. Suget efter mat är så stort. Jag äter fel och för stora portioner, kanske lika mycket som min man. Jag måste sätta mig på mina händer för att låta bli att äta. För att bli mätt vill jag ha fett och känner ett stort sug efter fett, ost och choklad.

Kan inte stå emot
Emma berättar att hennes mathållning fungerar fram till det är dags att laga middag. Hon äter en bra frukost och lunch men sen kommer suget framåt eftermiddagen och det kan bli godis varenda dag. När Emma lagar middag är hon också hungrig och kan inte stå emot att stoppa i sig två mackor och lite ost under tiden. Emma äter inte så väldigt mycket till middag men blir å andra sidan hungrig senare på kvällen och äter gärna då igen.

När Emma går på restaurang med kompisar kollar hon hela tiden hur mycket de äter för att försöka äta ungefär lika mycket som de men hon är medveten om att hon hela tiden ligger lite i överkant.

Hur har det varit psykiskt och med relationer?
– När jag var yngre var det jättejobbigt.

Hur hade varit utan PCO?
– Inte vet jag. Men min man och jag har varit tillsammans i 17 år, det vill säga halva mitt liv.

Min man är bra på överviktsproblematik. Jag kände i höstas att jag ville gå ner i vikt och då sa jag för första gången efter alla dessa år till honom att jag behöver din hjälp. Tidigare har jag alltid sagt att jag vill inte att du ska vara min polis och klampa in i mina svarta hörn. Men sen ställde han några frågor som jag tyckte var dumma och då sa jag att det är bara jag som kan hjälpa mig. För hans del var de säkert relevanta frågor som han behövde få svar på. Min man har alltid stått vid min sida och älskat mig för den jag är. Jag var smal när vi träffades.

Drömmer du om att vara jättesmal?
– Om jag fick välja skulle jag inte vilja vara smal utan normal men åt det större hållet. Min vikt är en del av min personlighet. När jag gick ner 30 kg var det inte jag. Då frågade jag mig: Vem är jag? Nu väger jag 80 kg och det är OK. Jag vill ha storlek 44-46. Som minst har jag vägt 63-64 kg. När man går ner i vikt förändras allt. Till och med skorna blir för stora.

– Jag har bytt ut garderoben 1000 gånger. Det är kul att ha de små kläderna och försöka att komma i dem men det skapar också en enorm press om man bara har den lilla garderoben kvar och gör kanske att man inte kan närma sig en viktnedgång i harmoni.

Tänker du mycket på din övervikt?
– Det går i perioder. Är dina släktingar också överviktiga? -Nej, det är en del av problematiken. Lilla mamma, lilla pappa, lilla syster och så Emma. Jag hör inte hemma i familjen och folk säger att ni är ju inte alls lika. Men jag är inte dödsdeppad för det här. Jag är mer en sådan typ som agerar utåt.

– Reaktionerna från andra handlar mycket om hur människor förhåller sig till omvärlden, om du vågar möta mig som en människa och inte i första hand som en överviktig.

– Som överviktig måste jag våga lyssna till mig själv. Vill jag gå ner i vikt? Vill jag motionera? Vill jag äta nyttigt? Har jag fått goda råd som gör att jag vill det eller är det någon annan som vill det? Ofta tror släkt, vänner och främlingar att det är fritt fram att kommentera övervikten.

 

av Kerstin Fredholm
Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.