villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Hur reagerar en man när han får veta att hans spermier är dåliga?

Andreas såg spermaprovet som en ren formalitet. Han tyckte att han redan hade fått förklaringen till varför det inte blev några barn. Läkaren hade ju hittat ett fel hos flickvännen.

– Jag hade aldrig trott att det skulle vara fel på mig också. Hennes sjukdom kändes inte så farlig för det fanns medicin, förklarar Andreas.

Han har nyligen fått veta att han har för få och slöa spermier. Troligtvis kommer han inte att kunna få barn på naturlig väg.

Hur reagerade du när du fick beskedet?
– Jag grät och var mycket ledsen. Det var ett livsavgörande besked. Jag blev så chockad. Jag började direkt undra varför. Var jag en dålig person? Blev jag bestraffad för något klandervärt jag gjort i mitt liv? Var detta naturens sätt att sortera bort mina gener enligt Darwins teori? säger Andreas.

– Enligt läkaren visade spermaprovet att jag hade väldigt få spermier som var bra. Han sa att jag inte skulle oroa mig för mycket. Man kunde inte vara säker på resultatet förrän efter ytterligare ett test.

Den enda information Andreas fick var att han inte skulle bada eller basta. Han kände sig inte särskilt hoppfull inför nästa prov, vågade helt enkelt inte hoppas och ta risken att bli lika besviken igen.

– Jag blev enormt stressad och inbillade mig att jag hade för trånga byxor, att jag duschade för varmt. Jag blev medveten om mina testiklar på ett nytt sätt och kände ständigt av dem. Ibland inbillade jag mig att det gjorde ont. Jag var hela tiden orolig för att jag gjorde något som kunde vara skadligt för kvaliteten på spermierna. Kunde mobiltelefonen vara orsaken? Jag placerade den i bröstfickan. Jag kan numera allt som är värt att veta om spermier, berättar Andreas.

Det andra testet var inte särskilt bra det heller även om det var bättre. Andreas och Louise ställde sig därför i kö för IVF.

– Det hör till att killarna tar den tuffa biten i ett förhållande. Nu kommer min tjej att få ta en massa sprutor och annat bara för att jag har kassa spermier. Det sårar manligheten, förklarar Andreas.

Påverkar det manligheten för övrigt att veta att man har dåliga spermier?
– Jag kan inte påstå att jag känner mig mindre manlig. I början gjorde jag det men tror att jag kommer över det så småningom, men aldrig helt. I alla fall inte förrän jag har fått barn och detta inte längre är något problem för oss.

Andreas gjorde slut med en tjej i ett tidigare förhållande eftersom hon inte ville ha barn. Han har alltid drömt om att bli pappa.

– Det känns förstås jobbigt att veta att man inte kan befrukta sin kvinna på normal väg. Man blir också orolig för att hon ska lämna en. Jag kan inte låta bli att tänka – om det skulle ta slut – vem skulle vilja ha mig då med detta handikapp?

Vet du om du har chans att bli biologisk pappa med hjälp av de metoder som används idag?
– Jag förutsätter att det ska gå men är fortfarande orolig för att jag inte kan bli pappa. Det skulle vara tungt att aldrig få stå i förlossningssalen och hålla upp en son eller dotter.

Hur ställer du dig till donatorinsemination?
– Vi gör det naturligtvis om det krävs även om jag har svårt för att förlika mig med tanken att jag inte skulle vara den biologiska pappan. Jag skulle inte kunna se några fysiska likheter mellan mig och mitt barn på samma sätt som Louise. Jag hoppas kunna komma förbi det där att barnet skulle vara hennes mer än mitt.

Adoption?
– Vi har varit inne på adoption och faktiskt pratat om det innan vi visste att det skulle bli svårt att få biologiska barn. Vi kommer troligtvis att adoptera ett eller två barn vare sig vi får egna barn eller ej för det hade vi i princip bestämt oss för redan tidigare.

Vilket är viktigast, barnet eller generna?
– Det är klart att barnet är viktigast. Det finns ett visst mått av egoism i att vilja ha ett biologiskt barn. Man vill se sig själv i barnet och vill leva vidare på så sätt. Det räcker naturligtvis bra med att bli far men logik och känslor hör inte ihop.

– Jag är inte en sådan kille som håller tyst utan pratar med en del av mina vänner men de kan inte riktigt förstå problemet.

Hur känns det när kompisarna blir med barn?
– Det sätter många känslor i gungning nu när flera av ens vänner blir gravida. När någon berättar att de väntar barn blir man både glad och ledsen på samma gång. Om de är nära vänner blir man ju påmind om sin egen situation hela tiden och det hela känns mycket orättvist. Man blir avundsjuk.

Har ditt liv alltid gått på räls?
– Nej, Louise och jag har haft våra motgångar. Jag har till exempel lidit av ångest. Nu tycker jag att vi har gått igenom tillräckligt.

Tacklar du och Louise barnlösheten på samma sätt?
– Hon pratar mer om det även om jag också pratar en del. Jag är inte säker på att jag tänkt efter riktigt hur jag känner. Det är väl typiskt för killar att man frågar sig: Hur ska vi lösa problemet?

– Om Louise är ledsen är mål ett att få Louise glad. Jag tillåter mig inte själv att känna efter utan spelar data eller tittar på videofilmer istället. Hon gråter en del. Den enda gången jag gjorde det var när jag fick beskedet om mina spermier. Jag tar nog mer den tröstande rollen annars. Jag försöker vara stark och hoppfull, säger Andreas.

Andreas och Louise är fingerade namn.

 

av Kerstin Fredholm
Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.