villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Peter 26 och Thomas 23, spermadonatorer

Tidigare publicerad i Sydsvenska Dagbladet 17 april 2005

Peter är 26, lågmäld, blond och finlemmad. Han studerar och har ett arbete vid sidan om. För fyra år sedan beslöt han att låta frysa ner sin egen sperma, så han alltid skulle kunna få biologiska barn.

– I samma veva började jag som donator. Om jag inte kunnat få egna barn, hade jag velat få barn via en donator som liknar mig, hellre än att adoptera. Därför kändes det konsekvent att själv ställa upp.

Han har bara berättat för några få nära vänner att han är spermadonator. Inte för sina föräldrar, eftersom han är osäker på hur de skulle reagera.
– Om lagen ändras så att anonymiteten för donatorer försvinner, då slutar jag direkt.

Han går inte och kikar ner i barnvagnar för att få se sin spegelbild. Men det vore intressant att få se sina spermabarn. Verkligen. Hur de blev. Vilka de är. Hur många kan de vara nu? Kanske tjugo. De flesta säkert utomlands, funderar han.

– Jag gör det för att det känns bra att hjälpa människor som gärna vill ha barn. Vart tionde par är ofrivilligt barnlöst, en tredjedel på grund av mannen, visste du det?

Donatorerna är till 85 procent studerande. Snittåldern ligger mellan 23 och 25 år. De har syskon och många är också blodgivare. I Sverige är medelåldern 37,5 år. Den som vill bli spermadonator ska vara mellan 18 och 50 år.

Alla andra än vita män är en bristvara i Århus, men eftertraktade eftersom kunderna finns i alla färger över hela jorden.

För att godkännas som donator måste mannen ha lämnat tio godkända prov med minst 50 miljoner pigga spermier per milliliter. Donatorerna läkarundersöks var tredje månad, då de också hiv-testas. Efter två negativa prov kan sperman sändas ut till kunderna på fertilitetsklinikerna. Till dess ligger den i karantän i kylcontainrar.

Thomas är 23. Han har varit donator i tre år. Liksom Peter studerar han.
– Jag blev inte donator för att göra goda gärningar, utan för pengarnas skull. Femhundra för femton minuter är en sjyst ersättning. Och pengarna ger mig en sorts känslomässig distans.

Som donator får han 500 skattefria kronor de första tio gångerna, sedan efter mängd och spermakvalitet.
– Tack vare den inkomsten har jag varit ett halvår i Kina. Och jag har kunnat plugga utan att ta extrajobb.

Han beskriver sig som karriärfixerad, rationell och öppen. Han har en positiv hållning till livet, säger han, och trasslar inte till det i onödan. Att han är spermadonator är ingen hemlighet för familjen, vänner och bekanta.
– Jag vill gärna diskutera med folk. Andras argument är bra för mitt eget tänkande.

Han delar bostad med en antropolog och en psykolog. Anonymiteten för donatorer har de dividerat om åtskilliga timmar.
– Mina kompisar varnar mig, men jag är i grunden positiv till att kunna bli uppsökt av mina biologiska barn. Jag skulle vilja uppleva den situationen. Det är något spännande med tanken att jag har en liten armé med mina gener runt om i världen.

Han har svårare att föreställa sig hur det är att vara pappa till ett barn, som en annan man är biologisk far till.
– Det är väl inte en tanke man är förtjust i precis. Om jag inte kunde få barn skulle jag kanske adoptera. Jag vill absolut inte vara utan barn. Jag vill gärna ha många!

Thomas har en hellillebror. Brödernas skilda och omgifta föräldrar har tre eller fler barn i sina nya familjer.

På fritiden släktforskar han. Just nu efter sin biologiska farmor. Hon födde hans pappa som 18-åring, lämnade honom hos Thomas farfar, som gifte om sig.
– Varför det är viktigt att hitta henne? Det är häftigt att ha ett släktträd där alla kvistar har sin egen berättelse. Och hon har varit en familjehemlighet.

 

av Karen Söderberg
Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.