villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Frågor & Svar om Endometrios

Christine Bruse, specialistläkare i gynekologi och obstetrik, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge svarar på frågor om endometrios

Kan man säga vilka kvinnor som drabbas?
– Det är en komplicerad fråga. Det går inte att säga vilka men man vet att om det finns en nära kvinnlig släkting med endometrios ökar risken att drabbas sju gånger. Kvinnor med rikliga blödningar och täta intervaller löper ökad risk.

Varför tar det ofta lång tid att få rätt diagnos?
– Många kvinnor tänker ofta att ”det kanske ska vara så här” och väntar med att söka hjälp. När de sedan väl söker blir det ofta akut och på en akutmottagning träffar de kanske en kirurg istället för en gynekolog, får smärtstillande och skickas hem. Har man däremot tur och på ett tidigt stadium träffar en intresserad gynekolog så kan det gå väldigt snabbt att få rätt diagnos.

Många upplever okunskap och nonchalans från läkare. De får fel diagnos och upplever att endometrios är en sjukdom som inte tas på allvar – är det så och i så fall, vad beror det på?
– Det är just okunskap på området som gör nonchalansen och det finns fortfarande stor okunskap. På läkarlinjen finns det ibland de som aldrig har hört talas om sjukdomen. Ändå blir det bättre hela tiden, mycket tack vare doktor Agneta Bergqvists arbete. Hon ska ha en stor eloge för att endometrios började uppmärksammas ordentligt i början av 1980-talet.

Vad är ditt råd till kvinnor som känner sig dåligt behandlade?
– Det är tråkigt och de måste söka sig till andra ställen. När det gäller dåligt bemötande kan de vända sig till patientnämnden.

Många kvinnor beskriver svåra biverkningar vid hormonbehandling med exempelvis synarelaspray eller zoladex. De nämner depression, viktuppgång och personlighetsförändringar. Hur vanligt är det och vad gör man åt det?
– Det är främst vid GnRH-behandling som sådana biverkningar uppstår men det är inte den första behandlingsmetoden man väljer. I första hand behandlas patienten med p-piller – det är mest accepterat och många klarar den behandlingen bra. I andra hand behandlar man med gestagener, till exempel p-spruta. Då rör det sig främst om humörmässiga biverkningar. Vid GnRH-behandling kan biverkningar som svettningar, sömnsvårigheter och ledbesvär uppstå. Dessa kan lindras med hjälp av östrogen i form av plåster eller tabletter men uppstår sådana besvär fortsätter man inte behandlingen utan försöker hitta andra sätt. På de allra flesta fungerar behandlingen ändå bra under en begränsad period.

Vad finns det för alternativ för dem som inte klarar en hormonbehandling?
– Det går att operera eller lasra bort endometrioshärdarna men ofta behövs en hormonell behandling efter ett sådant ingrepp. Det finns även en del alternativa behandlingar, till exempel akupunktur. Det är ett sätt som inte är utvärderat men som många upplever som bra. TENS (smärtlindring med hjälp av svaga elektriska stötar reds.anm) används ibland för att lindra smärtan och en del går på en speciell diet som sägs vara bra. Det är upp till patienten att prova alternativa behandlingar.

Hur vanligt är det att kvinnor med endometrios drabbas av ofrivillig barnlöshet?
– Cirka 60 procent är subfertila, det vill säga det tar längre tid att bli gravid men det betyder inte att det är kört på något vis bara för att man har endometrios. Av de infertila kvinnor som söker hjälp för sin barnlöshet har 25-40 procent endometrios utan att veta om det.

Hur stor chans har en kvinna med endometrios att bli gravid med provrörsbefruktning?
– Vid IVF är chansen lite sämre för en kvinna med endometrios. Vid förstadiet när äggen ska plockas ut kanske det inte finns så många ägg och de som finns håller ofta dålig kvalitet vilket förminskar chanserna. När de här kvinnorna väl blir gravida brukar det inte vara några problem.

Hur ser forskningen kring sjukdomen ut idag och hur kommer det att se ut för endometriospatienter framöver?
– Det forskas världen över och hålls kongresser. Sjukdomen kommer att bli mer och mer känd tror jag och det kommer att bli en ökad acceptans. Det finns redan idag endocentran runt om i världen. I höst invigs Sveriges första, på Uppsala Universitetssjukhus. Dit kommer vi att remittera de svåra fallen. Hittills har vi på Karolinska i Huddinge tagit hand om dessa patienter och här är det jag och några till som opererar men det finns inga kringresurser. Det behövs sjukgymnaster, sköterskor, personal som kan ta emot telefonsamtal, doktorer, psykologer och kuratorer, det är oerhört viktigt. Det är oerhört viktigt. I Danmark som är betydligt mindre än Sverige finns redan två center. I Sverige skulle vi behöva tre, fyra stycken för att svälja alla patienter.

 

Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.