villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Ge inte upp!

Det går att få barn trots att ”det inte går”!

Uppsatta i kö för IVF och igång med ännu en hormonbehandling – då blev Therese, trots sin svåra endometrios, gravid efter två år av intensiva och misslyckade försök.

Therese Sjöberg är 30 år och har förmodligen alltid, ända sedan mensen började, haft endometrios. Diagnosen fick hon för snart sex år sedan och har sedan dess bland annat gått igenom fyra titthålsoperationer. Tidigt frågade läkarna om hon och sambon hade funderat på att skaffa barn – som en ”behandlingsmetod”.

– Vi gick hem och funderade igenom det och tänkte ”varför inte”, berättar Therese.
Men det var lättare sagt än gjort. Det blev ingen bebis. Therese och hennes sambo fick genomgå en rad olika tester, lämna spermaprov, få hormonbehandlingar och spolning av äggledare.

– Jag har bara en äggledare som fungerar och ingen ägglossning. Alla dessa hormoner jag fick för att få igång ägglossningen gjorde att humöret åkte upp och ner, det gjorde ont och samlivet blev mer eller mindre förstört. Den där tiden var oerhört jobbig, säger Therese.

Våren 2006 sattes paret upp i kö i väntan på IVF.

– Läkarna sa att insemination inte var något alternativ för oss och vi ville inte adoptera så det var IVF som gällde, säger Therese.

Men det blev aldrig något provrörsförsök. Efter ytterligare en hormonbehandling med Pergotime och ännu en sköljning av äggledaren blev Therese gravid.

– Jag trodde inte det var sant. Jag tog nio graviditetstester. Jag åkte till en kompis som var med när jag gjorde några för att intyga att det verkligen var sant. Min sambo trodde det knappt det var sant förrän vid första ultraljudet. Vi var riktigt nojjiga, berättar hon.

I februari 2007 föddes parets son Max.

– Jag hoppas att min historia kan hjälpa någon att se att det kan gå. Jag vet att det är jättejobbigt men ge inte upp. Fortsätt kämpa. Jag har besökt så många forum under de här åren och jag har läst om par som gör det ena ivf-försöket efter det andra utan att det går. Jag vet inte hur många sådana motgångar jag skulle klara för det är så tufft. Så här i efterhand kan jag se att vi hade behövt hjälp av en psykolog redan på ett tidigt stadium för att reda ut alla känslor. Man behöver få stöd utifrån, någon att häva ur sig allt till. Det hade vi behövt.

 

av Catalina Bruna
Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.