villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

5:e försöket lyckades! Storkklinken i Köpenhamn

Nästan på en gång då de träffades började äkta paret Sabina Behning och Sofia Rang prata om att de ville ha barn tillsammans.
Redan året efter vände de sig till Storkklinken i Köpenhamn för att genomgå en insemination.

– Vi har grannar som fick barn på samma klinik, berättar Sofia då vi ses i lägenheten hemma i Skövde. I och med att de hade inseminerat på Storkkliniken hade vi alla fakta på plats, så att säga.

Storkklinken är en privat klinik och trots att lesbiska par sedan 2005 har rätt till assisterad befruktning via landstinget var det inget alternativ för Sabina och Sofia.
– Dels kan det ta lång tid, upp till flera år, säger Sofia. Sedan kände jag att om vi inseminera via landstinget så hamnar vi i samma kö som de som har svårt att få barn och det har ju inte vi, eller det visste vi hur som helst inte då. Jag ville inte ta upp deras plats, det kändes inte rätt.

Donatorn
På Storkkliniken kan man välja mellan en öppen eller en okänd donator och för Sabina och Sofia var valet enkelt. Det blev en okänd donator mycket på grund av att de inte vill blanda in ytterligare en person i sin familj.
– Det enda vi vet om donatorn är att det är en man med skandinavisk utseende, något mer vill vi inte veta eftersom det känns orättvist mot barnet.
– Vi känner också att det här är vår familj och därför var det heller inget alternativ att skaffa barn tillsammans med två män.

Förberedelserna
Då paret väl bestämt sig för att inseminera via Storkkliniken gick processen snabbt. De kontaktade den svenska sjukvården för att ta prover. Sofia var den som skulle genomgå inseminationen. Då proverna väl var tagna bokade de ett så kallat joursamtal som genomfördes med Storkkliniken via telefon.

– Ett journalsamtalet hölls först på danska, berättar Sabina, men vi förstod ingenting så vi bytte språk till engelska. Samtalet handlade dels om provsvaren och vår medicinska historia men även om oss, hur vi har det i vårt förhållande. De var väldigt noggranna.

Då journalsamtalet var avklarat fick Sofia börja kartlägga sin ägglossning genom ägglossningstester morgon och kväll. Storkkliniken ger tydliga instruktioner och då testet visar på en stegring får man åka iväg till Köpenhamn samma dag eller dagen efter för att genomföra inseminationen. Den resan är Sabina och Sofia väl bekanta med efter att ha gjort den fem gånger.

Tre försök
– Första gången vi åkte var det kaos, vi hade en avtalad tid klockan tre och Sabina är världens tidsoptimist så vi var sent ute. Vi hann hur som helst fram och klev innanför dörren på kliniken prick klockan tre, men då var vi superstressade. Det är inte så konstigt att det inte lyckades.

Det första stressade försöket resulterade inte i någon graviditet men redan månaden efter försökte paret igen. Inte heller denna insemination resulterade i någon graviditet. Därefter fick Sabina och Sofia vänta några månader för att spara ihop pengar. Varje försök kostar ungefär 6000 svenska kronor. Då även det tredje försöket misslyckades blev de uppmanade att genomföra en kontraströntgen av Sofias äggledare för att se att det inte var något fysiskt fel.
– Det kan ta flera försök innan det lyckas, det är normalt, men Storkkliniken vill gärna att man gör en undersökning efter tre misslyckade försök för att slippa lägga ut pengar i onödan.

Vi bytte plats
Det blev emellertid ingen kontraströntgen för Sofias del. hon genomgick istället en akut operation av gallblåsan som hon hade haft problem med under en längre tid. Efter mycket övervägande beslöt sig paret nu för att istället låta Sabina vara den som genomgick inseminationen. Hela processen med prover och undersökningar fick börja om från början.

– Då jag var tjugo år gjorde jag ett cellprov och fick veta av läkaren att jag hade väldigt små chanser att få egna barn, berättar Sabina. Det var en av anledningarna att vi började med Sofia, jag trodde inte att jag kunde bli gravid. Sedan tog jag ett nytt cellprov då jag fyllde trettio och då visade det sig att läkaren haft fel, jag kunde visst få egna barn.

Och Sabina kunde bli gravid, på hennes andra och parets femte försök fick de ett plus på stickan.
– I början pratade vi mycket om hur Sofia kände det. Då jag testade positivt visste jag inte om hon var ledsen, det var ju hon som skulle vara gravid först och inte jag. Det är därför helt klart att Sabina och Sofia redan nu vet att de vill ha fler barn, så att Sofia kan få gå igenom samma sak, att vänta och bära på ett barn.

En positiv känsla
Själva inseminationen på Storkkliniken beskriver de båda i positiva ordalag och pratar mycket om den mysiga och ombonade miljö som råder på kliniken. Exempelvis får partnern, om man vill, vara den som genomför inseminationen, något både Sofia och Sabina har provat.
– Den sista gången, då det lyckades, gick det så fort att jag inte hann med, berättar Sofia. Själva inseminationen går på bara några minuter och känns inte mer än en vanlig gynekologisk undersökning. Efteråt får man ligga kvar och mysa tillsammans, omgärdade av kuddar och täcken.
– Man ligger kvar en halvtimme och bearbeta det som hänt, det har ingen medicinsk effekt men det är väldigt mysigt.

Då halvtimmen passerat går man ut i receptionen och betalar, något paret däremot tycker känns märkligt.
– Det känns lite konstigt att gå ut och betala och liksom tacka för sperman, säger Sofia. Det hade varit bättre om man kunnat göra en överföring innan. Att dra kortet i receptionen blir en sådan kontrast mot det mysiga som varit innan.

 

av Emma Fahlstedt
Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.