villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Frågor om adoption: Heléne Mohlin

Heléne Mohlin är informatör på FFIA, Familjeföreningen för internationell adoption i Göteborg. Hon svarar på frågor om adoption som ensamstående, adoption av systerdotter, åldersgränser, krav för att bli godkänd, rullstolsbundna, struma, ulserös colit, boende utomlands, dubbla medborgarskap med mera. 



September 2010

Fråga: Är det svårare att adoptera idag än för bara några år sedan? Vad är orsakerna?

Svar: Ja, det stämmer. Svårigheterna består av flera olika skäl.

Först ett råd: Det man kan göra som eventuellt blivande adoptivföräldrar idag är att anmäla sig tidigt och till flera organisationer. Anmäl er långt innan adoptionsbeslutet är definitivt. Då ökar möjligheterna att bli föräldrar och även att kunna adoptera ett syskon längre fram. Det är mitt bästa råd i nuläget plus att gifta sig!

Det är färre barn tillgängliga för adoption. Det överges färre barn i de flesta länder. Det beror på att det sker fler nationella adoptioner samt att många föräldrar i flera av adoptionsländerna numera har bättre möjlighet att behålla sina barn. Det innebär att de barn som trots allt adopteras bort kan ha ett funktionshinder av något slag eller de kan vara lite äldre. Just dessa barn har fortfarande svårt att få en familj i sitt ursprungsland.

Färre sökande i Sverige. Svårigheterna består också i att man i Sverige har stramat upp åldern kring adoption. Många kommuner håller hårt på att man skall vara 42 år vid ansökan av adoption och det innebär att färre får medgivande.

Fler länder som önskar adoptera. Under de senaste åren har nya länder tillkommit som önskar adoptera. Exempelvis Spanien, Tyskland. Det innebär att vi är fler organisationer världen över som arbetar med adoption.

Ökade krav på sökande. Det ständigt ökande antalet ansökningar gör att länderna begränsar sig på olika sätt. Det kan dels vara att kvotera antalet ansökningar som en organisation/land får skicka. De höjer kraven på de sökande. Man önskar till exempel längre äktenskap, bättre hälsa, mer utbildning Detta skiftar från land till land. Detta blir ett sätt för landet att minska antalet ansökningar. Kina har sedan detta införts minskat sina ansökningar med 2/3. De slutade också helt att ta emot ansökningar från ensamstående.

Februari 2006

Fråga: Hur pass lätt eller svårt är det att få adoptera som ensamstående kvinna? Och är det överhuvudtaget möjligt att få adoptera som ensamstående man?

Svar: Om man ser till möjligheterna att få medgivande i Sverige så tittar utredarna extra noga på bland annat ensamståendes nätverk. Men överlag är det nog inte mycket svårare för ensamstående än för par att få ett medgivande i Sverige idag. Svårigheterna ligger i barnens ursprungsländer.

Idag är det ett fåtal länder som accepterar ansökningar från ensamstående kvinnor. Och nästan ingen på samma villkor som vid paransökningar. Det vill säga man vill att man som ensamstående skall ta emot ett lite äldre barn eller barn med särskilda behov.

Det bästa är att kontakta flera adoptionsorganisationer alternativt titta på våra hemsidor och höra om läget. Som ensamstående kvinna får du räkna med att köa en betydligt längre tid om det skall bli möjligt med adoption. I många fall är risken stor att man hinner bli för gammal enligt svenskt regelverk (42 år vid ansökan) för att få adoptera. Det har tidigare varit möjligt för män att adoptera från något enstaka land och någon kontakt men jag är tveksam till om det går i nuläget. Även där rekommenderar jag att man ringer och hör med oss organisationer hur möjligheterna ser ut idag.

Januari 2006

Fråga: 1992 gick jag igenom en njurtransplantation på grund av akut njursvikt vilket är en kronisk sjukdom. Jag har en transplanterad njure. Mina båda egna var de tvungna att ta bort för att kunna stabilisera mitt blodtryck.

Jag är 29 år i januari och min pojkvän är 34 år, vi är enbart sambo ännu så länge. Vi älskar varandra och vi är mycket barnkära båda två.

Vi har nu varit i kontakt med en specialistbarnmorskan samt min njurläkare för att höra hur vår framtid kommer att se ut. De avrådde oss inte från att skaffa barn. Båda var positiva till våra möjligheter att skaffa ett biologiskt barn men sa också att min njure kan komma att ta stryk av detta, hur mycket kan man aldrig veta i förväg.

Mina värden har varit stabila i många år och det känns tungt att veta att om jag skulle föda den naturliga vägen finns det risk att jag blir så pass sjuk att jag inte kan ta hand om mitt barn.

Är det möjligt för oss att adoptera?

Vänliga hälsningar
Lisa

Svar:
Det beror på hur er adoptionsutredare anser att din sjukdom påverkar dina och era möjligheter att ta hand om ett barn. Exempelvis att din sjukdom och din framtida prognos inte innebär fara för ditt liv och att ert adopterade barn inte riskerar att mista dig framöver – och genomgå ytterligare en separation. Det är också med all sannolikhet så att er adoptionsutredare kommer att begära in synpunkter från det rättsliga rådet som är tillsatt för att just bedöma särskilda fall. Vill du veta mer om det rättsliga rådet skall du kontakta MIA; Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.
www.mia.adopt.se

Det är även så att om er hemutredning är positiv och ni har fått ert medgivande från socialnämnden så är det kanske inte möjligt för er att ansöka om adoption i alla länder. Flera adoptionsländer har strikta hälsokrav på de sökande. Men detta kan vi adoptionsorgansiationer titta närmare på först när vi ser helheten.

Ett praktiskt råd som jag vill ge er med en gång är: För att kunna adoptera och ansöka om ett medgivande hos kommunen behöver du och din sambo vara gifta. Nästa steg är också att en del länder kräver att man har varit gifta i flera år för att kunna ansöka om adoption från deras land. Ni har möjlighet att öka era valmöjligheter om ni gifter så snart som möjligt. Förlåt att jag inte låter mer romantiskt vad gäller giftermålet men detta kan vara något att börja med samt att kontakta MIA och kommunen för att ta ett första steg.

Lycka till i framtiden
Helene Mohlin

2006
Fråga: Hej
Jag är 29 år och min make är 32 år, vi har varit gifta i snart 3 år.
Vi har gått igenom fertilitetsutredning, hormonbehandlingar och IVF-försök. Dessa behandlingar har resulterat i tre graviditeter men alla har slutat med missfall. Just nu väntar vi på kromosomsvar efter missfallsutredning, alla andra prover visade sig vara normala. Men nu har vi bestämt oss för att även om det sista provsvaret visar sig vara normalt så vill vi inte utsätta oss för fler missfall. Vi har bestämt oss för att adoptera.

Vi vill adoptera från Dominikanska Republiken vilket är mitt födelseland.
Min man är svensk och själv har jag dubbelt medborgarskap (svenskt och dominikanskt). Vi tycker att det skulle vara positivt att barnet kan ha sina rötter där då min mor och runt åttio procent av min släkt bor där. Barnet behåller på så sätt delar av sin identitet och kommer att tala det språk som skulle göra det lättare ifall han/hon bestämmer sig för att leta efter sina biologiska föräldrar senare i livet.

Min far är just nu nere i Dominikanska Republiken just för att ta reda på mer angående adoptionen. Det jag vet med säkerhet är att eftersom jag har dominikanskt medborgarskap så har vi förtur till ett barn och att den advokat vi anlitar är den som kommer att sköta all kontakt med den dominikanska staten, då barnhemmen är i statlig regi.
Advokatkostnaderna ligger runt 6 000 USD. Min mamma är själv advokat och om vi väljer henne så betalar vi enbart för pappersarbeten, stämplingar, barnets omvårdnad osv. Det är vi som betalar för hela adoptionen samt resor och egna avgifter under de sextio dagar man måste vara i landet.

Efter vad jag förstår så finns det ingen adoptionsorganisation i Sverige som som har hand om adoptioner från Dominikanska Republiken. Hur ska vi gå till väga, måste vi gå genom en adoptionsorganisation? Har du några andra råd eller viktig information att ge oss?

Hoppas på svar
Hälsningar Ruth

Svar: Internationella adoptioner i Sverige får, utom i undantagsfall, förmedlas endast av organisationer som har MIA:s auktorisation. Nedanstående information är hämtad direkt från Myndigheten för internationella adoptionsfrågor MIA www.mia.adopt.se

Ni skall kontakta myndigheten innan ni går vidare och höra vad som gäller i ert fall. Oavsett vilket land ni adopterar från måste ni alltid ha ett medgivande från den svenska socialtjänsten som säger att ni är lämpliga att ta emot ett barn inom en viss ålder. Innan ett sådant medgivande kan ges skall ni ha gjort en hemutredning och ni skall även ha deltagit i en
föräldrautbildning. Men steg ett är att kontakta MIA och fråga om det överhuvudtaget är möjligt för er, enligt svensk lagstiftning, att genomföra en adoption från Dominikanska republiken.

Lycka till
Helene FFIA

Enskild adoption
Om det finns särskilda skäl kan man adoptera utan förmedling av en adoptionsorganisation. I sådana fall ska MIA innan barnet lämnar ursprungslandet pröva om förfarandet är godtagbart d.v.s. om det finns
särskilda skäl och om förmedlingssättet är tillförlitligt. Innan MIA gör en sådan prövning ska socialnämnden ha gett sitt medgivande. Ett vanligt särskilt skäl är att adoptionen gäller ett släktingbarn. Det kan också vara
att den/de sökande har anknytning till landet exempelvis genom att ha sitt ursprung där. Om MIA anser att förfarandet är godtagbart får de sökande själva genomföra adoptionen. Ett beslut om avslag kan överklagas till länsrätten.

Oktober 2005

Fråga: Min fru som är av thailändskt ursprung men med svenskt medborgarskap har en syster i Thailand som är villig att låta oss adoptera hennes dotter efter sin skilsmässa. Min hustru har hört av en landsmaninna att det är mycket enkelt att adoptera i detta speciella fall. Man behöver bara åka dit, ordna med nödvändiga papper, samt pass åt flickan och gå till svenska ambassaden i Bangkok för att få ett uppehållstillstånd. Mycket svårare än så ska det inte vara. Inga förhör och årslånga utredningar av svenska myndigheter. Kan det verkligen stämma?
Mycket tacksam för svar

Hälsningar Teodor

Svar: Du gör alldeles rätt i att ifrågasätta detta för så här enkelt som du beskriver det är det naturligtvis inte. Den adoption som skulle bli aktuell för er kallas släcktingadoption och kan ske genom adoptionsorganisationer men också genom MIA; Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.

För att ta emot ett barn genom adoption måste alltid ens lämplighet som adoptivförälder prövas. Det vill säga ni skall ha ett svenskt medgivande för att ta emot ett barn och således ha genomgått en hemutredning.

Det är oerhört viktigt att modern är medveten om vad en adoption i Sverige innebär för såväl hennes som för hennes dotters del. Barnet får nya vårdnadshavare och ett nytt hemland. Barnets tidigare föräldrar får inget inflytande över barnet.

För att genomföra en hemutredning tar ni kontakt med socialförvaltningen i er hemkommun. Om utredningen går bra och ni får ett svenskt medgivande startar processen i Thailand. I Sverige tar ni kontakt med någon av adoptionsorganisationerna som i sin tur tar kontakt med den thailändska adoptionsmyndigheten. Adoptionsmyndigheten i Thailand talar om för organisationen i Sverige hur den går vidare med er ansökan och hur de går vidare med att säkerställa om det är barnets bästa att bli adopterad till Sverige.

Det är således en hel del arbete innan och om ni kan resa till Thailand för att hämta er systerdotter och det ligger inte heller i era eller din svägerskas händer att fatta de slutgiltiga beslutet. De fattas av svensk myndighet respektive thailändsk myndighet för att säkerställa rättsäkerheten och barnets bästa.

Vänliga hälsningar
Heléne Mohlin

2003

Fråga: Kan man generellt säga något om övre åldersgräns hos kvinnan respektive mannen för att bli godkänd som adoptivförälder?

Svar: Man måste ha fyllt 25 år för att få adoptera. Rekommendationen från NIA (Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor) är att kommuner generellt inte ska ge ett medgivande till sökande över 45 år. Det ska dock alltid göras en individuell bedömning utifrån de sökandes situation och kapacitet att ta emot ett adoptivbarn. Olika länder ställer olika krav varav “inte yngre än eller äldre än” kan vara ett krav. Generellt kan man säga att äldre föräldrar får ansöka om adoption av äldre barn.

2003

Fråga: Måste man ha ett fast jobb för att få adoptera?

Svar: Alla länder kräver inte att man måste ha ett fast arbete, däremot måste man kunna visa att man har stabil ekonomi. Det är också viktigt hur “ickearbetet” beskrivs i utredningen, hur det ser ut framöver och även historiskt. I nuläget har vi en arbetsmarknad med olika varianter av anställningar; projekt, vikariat osv vilket kräver att utredaren tänker till lite extra för att skapa en så sann bild av de sökandes sysselsättning som möjligt. Det är alltid viktigast för givarländerna att mannen har en stabil inkomst. Mannen ses som huvudförsörjare och kvinnan kan ha en annan arbetssituation t ex vara studerande. Adoptionsorganisationerna och givarländerna gör alla bedömningar utifrån hur familjesituationen beskrivs i utredningen.

2003

Fråga: Min man sitter i rullstol (har dock ett heltidsjobb som ekonomichef), är det ett problem om man vill adoptera?

Svar: Möjligheten att adoptera vid sjukdom/funktionshinder beror på hur personens situation beskrivs och bedöms i hemutredningen och vad som anges på läkarintyget. Givarlandet behöver veta varför mannen sitter i rullstol. Är det på grund av en muskelsjukdom eller en skada som medfört förlamning? Kommer sjukdomen att förvärras eller är situationen stabil? Med en positiv bedömning av situationen i hemutredningen och ett positivt läkarintyg som förutom en prognos också bör ta upp förmågan att fungera som förälder är det inte uteslutet att man kan adoptera. Men många länder har en snävare bild av hur man kan leva som funktionshindrad än vad vi har här i Sverige, så det är inte alla kontakter i utlandet som kommer att acceptera parets ansökan trots en positiv hemutredning och ett positivt läkarutlåtande.

2003

Fråga: Jag är 36 år och min man 25 år kan detta bli något hinder för oss vid adoption?

Svar: En del länder ställer som krav att kvinnan endast kan vara några år äldre än mannen, exempelvis den statliga myndigheten DSWD i Thailand medan andra länder ser till genomsnittsåldern på de sökande eller går efter äldsta/yngsta sökande oavsett kön. Om ni väljer Colombia är er åldersskillnad inget hinder – inte heller i Kina men där faller din man tyvärr för det yngre åldersstrecket. Man måste vara fyllda 30 år när adoptionsansökan sänds ner till Kina. För att uttala sig generellt kan man säga att det är mer till hinder när kvinnan är äldre än mannen och åldersskillnaden är som er, det vill säga betydligt mer än bara några år. Försök att inte låsa fast er vid ett speciellt land och barnets ålder i ett tidigt skede i utredningen utan ha en öppenhet så länge som möjligt så bör er åldersskillnad inte bli ett hinder.

2003

Fråga: Jag har struma och ulserös colit (Blödande tjocktarmsinflammation). Är detta något som kan innebära svårigheter för oss att adoptera?

Svar: Tyvärr kan jag inte svara på hur det blir just för er utan när det gäller frågor kring hälsa och olika sjukdomar så beror det på hur din (och er) situation beskrivs i hemutredningen. Hur ser dina läkarintyg ut, anser läkaren att din framtidsprognos är god etc. Det handlar också om hur länge du varit sjuk och hur stora besvär du har av din sjukdom. Arbetar du heltid och/eller har varit sjukskriven i perioder. Det är många om och men i mitt svar och innan utlandets bedömning kommer in måste ju “Sverige” det vill säga en utredare göra sin bedömning av hur din sjukdom påverkar din/er förmåga att bli lämpliga föräldrar. När det gäller sjukdomar så skall man ha i åtanke att många sjukdomar som vi i Sverige kan leva med – kan leda till döden i utlandet och det är av dessa skäl utlandet föredrar en “frisk” mamma och pappa framför någon med sjukdom. De vill undvika att barnet återigen överges eller far illa i en familj präglad av sjukdom.

2003

Fråga: Det skrivs mycket om lägsta och högsta ålder för adoption men jag undrar hur det förhåller sig då det är stor åldersskillnad mellan makarna. Jag är 33 år och min man är 44. Vi har ännu inte på börjat någon utredning. Kommer min mans ålder att innebära problem för oss? Har sett att Tjeckien endast tittar på kvinnans ålder, finns det flerländer som gör det?

Svar: Ingen av de länder FFIA samarbetar med tittar enbart på kvinnans ålder. Däremot har alla länder en övre åldersgräns som är kopplad till barnets ålder i ert medgivande. Ibland finns det även en undre åldersgräns för sökande, oavsett kön. En del länder slår samman er ålder till en genomsnittsålder och går sedan efter den. Om din mans ålder blir ett problem eller inte beror en hel del på vilken ålder ni anger som önskemål för ert blivande barn när ni ansöker om medgivandet. En låg ålder exempelvis ännu ej fyllda ett år innebär i stort sett alltid minskade valmöjligheter vad gäller land och än mer för er familj med tanke på din mans ålder. Om ni har ett medgivande på ännu ej fyllda fyra eller ännu äldre så blir det fler valmöjligheter för er. Din mans ålder är dock inget problem vid en adoptionsansökan till Kina och där är de flesta barn omkring 10-18 månader vid hemkomst.

2003

Fråga: Vad menas med att adoptera äldre barn, räknas t.ex. en tvååring som äldre?

Svar: Nej, en tvååring räknas inte som äldre. I adoptionssammanhang brukar man tala om barn fyllda tre år och uppåt som äldre. Men denna definitionen varierar också i respektive land.

2003

Fråga: Jag och min man är ofrivilligt barnlösa. Vi har gjort sex IVF-försök utan resultat. Drömmen är att få en familj och vi har bestämt att vi vill adoptera. Problemet är att vi bor utomlands sedan tre år tillbaka och eftersom vi inte är medborgare i detta land så kan vi inte starta processen här, utan måste förmodligen flytta tillbaks till Sverige. Min fråga är hur snart kan man starta hemutredningen från det att vi flyttat tillbaks till Sverige? Finns det vänteperioder som måste beaktas från det att vi skriver in oss i landet igen. Hälsningar Malin

Svar: Er fråga besvaras bäst av socialtjänsten. Ring till er blivande kommun och fråga om hur ni bäst gör och om de har väntetid innan ni kan starta hemutredningen – i övrigt skall det inte vara någon karenstid innan utredning bara för att man bott utomlands. Ett tips är att ni redan nu vid första flytten installerar i en bostad och kommun där ni skall bo med ert blivande barn. Flyttar ni under utredningstiden eller strax e anmäla ändrade förhållanden exempelvis flytt till sin utredare och ha ett gällande medgivande i den kommun man bor i.

2003

Fråga: En av mina föräldrar har för nu ganska många år sedan tagit sitt liv, hur ser adoptionsutredarna i kommunen på det? Eftersom jag vet att de adopterade ofta finns med i statistiken när det gäller självmord så undrar jag om det blir det en nackdel för mig eller en “tillgång” i utredningen då vi ska bli godkända som adoptivföräldrar? Tack!

Svar: Denna fråga besvaras också bäst av adoptionsutredaren men jag vill samtidigt passa på och påminna om varför en utredning görs. Utredarens arbete och uppdrag är att bedöma om ni som familj och ert hem lämpar sig för att ta emot ett adoptivbarn. Men i ditt fall så bör det handla om att utredaren bedömer hur du har klarat din förälders självmord och hur det kan påverka dig i din blivande föräldraroll.

2003

Fråga: Hur betraktas övervikt vid god hälsa? Jag är kraftigt överviktig men är vid god hälsa. Min goda hälsa, och det faktumen att jag är högutbildad, arbetar heltid, är aldrig sjukskriven, verkar inte utredarna tycka kompenserar för övervikten. De menar att övervikt på lång sikt kan leda till följdsjukdomar och jag måste ha en god hälsa tjugo år fram i tiden med tanke på kommande barn. Trots att jag håller på att gå ner i vikt och har redogjort för min nuvarande och kommande handlingsplan kring hur jag ska fortsätta att gå ner i vikt, så kräver socialtjänsten att få ett så kallat specialistläkarintyg som kan påvisa att jag kommer att ha god hälsa även om tjugo år. Har ni hört talas om något liknande tidigare?

Svar: Varje utredare har till uppgift – för barnets bästa – att bedöma hälsan och tänka hälsa i ett långt perspektiv vilket du berättar att din utredare gör. I handboken för socialnämnder utgiven av NIA skriver man att “Utredaren bör ägna särskild uppmärksamhet åt de sjukdomar som påverkar den sökandes livslängd och hälsotillstånd”. Det här är det regelverk socialtjänsten har att gå efter och om du ifrågasätter utredarens agerande kan du dels vända dig till utredarens chef, dels till socialkonsulenten på Länsstyrelsen. Det går också att vända sig till NIA om du vill diskutera kring frågan. I det här tidiga skedet av din adoption är adoptionsorganisationerna inte rätt instans att rådfråga då vi anser att det är att föregripa utredarens professionella arbete.

2003

Fråga: Jag och min man kommer från Centralamerika och har dubbla nationaliteter. Vi kan inte få biologiska barn och har därför påbörjat en utredning hos socialförvaltningen. Förra veckan ringde en släkting från Centralamerika och berättade att hon var gravid men att hon tänkte lämna bort barnet för adoption av ekonomiska skäl. Hon visste att vi var barnlösa och därför kontaktade oss innan hon vände sig till adoptionsbyrån där hon bor. Vi blev genast intresserade och kände direkt att vi ville adoptera barnet. Vi insåg dock ganska snart att utredningen kommer nog inte att vara klar i tid eftersom barnet kommer redan i maj. Kan vi adoptera barnet utan att utredningen är klar? Vad säger lagen om adoption? Kan vi använda oss av vår dubbla nationalitet och adoptera enligt vårt ursprungliga lands regler och sedan ordna barnets svenska nationalitet här hemma?

Svar: Första frågan och sista frågan hänger samman, dvs är man medborgare i den stat där adoptionsbeslutet fattas så blir adoptionen automatiskt giltig i Sverige, dvs ur ett svenskt perspektiv behöver ni inget medgivande. Det kan dock hända att hemlandsmyndigheterna kräver en utredning för att godkänna er som adoptivföräldrar. Det här är en relativt komplicerad fråga där man behöver känna till mer ingående detaljer för att kunna svara mer exakt. Det finns flera “om och men” som är svåra att utrycka i skrift. Vi föreslår att ni i ett första skede tar reda på vilken adoptionslagstiftning som finns i ert tidigare hemland. Därefter kontaktar ni Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, som är behjälplig med frågeställningar kring släcktingadoptioner. Behöver ni sedan hjälp för att genomföra adoptionen i landet kan någon av de adoptionsorganisationer som samarbetar med landet bistå er i processen.

2003

Fråga: Från vilka länder får ensamstående adoptera?

Svar: Alla länder som FFIA arbetar med accepterar ansökningar från ensamstående – däremot inte utan begränsningar. Som adoptionsorganisation kan man dock samarbeta med flera kontakter i ett land och varje kontakt kan ha specifika krav på vem som får ansöka om adoption genom deras organisation. Några av de organisationer FFIA samarbetar med har valt att inte ta emot ansökningar från ensamstående. Många samarbetskontakter har fullt tillräckligt med ansökningar från par och föredrar att lämna ett barn för adoption till ett par framför en ensamstående. Det kan också vara så att om samarbetskontakten tar emot adoptionsansökningar från ensamstående så vill man att den ensamstående har en öppenhet för ett barn med särskilda behov eller ett äldre barn. En del länder kräver extra dokumentation när man ansöker om adoption som ensamstående. Kina har valt att begränsa antalet ansökningar till att utgöra max 8 % av varje organisations totala antal ansökningar. Innan de sökande har kommit till adoptionsorganisationerna har de passerat Socialtjänsten så även den ensamstående adoptionssökande. Hemutredaren tittar på faktorer som socialt nätverk, förebilder av båda könen osv innan utredaren lämnar ett eventuellt förslag till medgivande. En del adoptionsorganisationer har också inskrivet i sina stadgar att om man har väntetid i Sverige på en samarbetskontakt så prioriterar man par framför ensamstående.

2003

Fråga: Vi är ett par som vill veta om det finns chans att adoptera barn från USA, England eller Irland?

Svar: För att uttrycka det enkelt kan man säga att vi i västvärlden (dvs USA, England, Irland) tar hand om våra “övergivna” barn inom landet – genom exempelvis familjehemsplacering eller adoption. Det vill säga att det sker inhemska adoptioner i dessa länder men inga internationella. Det kan dock förekomma släkting adoptioner från dessa länder till Sverige och då på samma villkor som vilka andra länder som helst och enligt den lagstiftning om internationella adoptioner som finns. I Sverige sker ca 20 inhemska adoptioner per år och dessa handläggs av socialtjänsten i barnets hemkommun.

Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.