villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Frågor om PCOS: Jan Holte

Jan Holte är legitimerad läkare, med.dr, på Carl von Linné kliniken i Uppsala. Han svarar på frågor om sambandet mellan PCO och Hypotyreos, dåligt humör, kraftig hårväxt, biverkningar, ägglossning, fertilitetsutredning, ensamstående med mera.
 

 

Januari 2010

Fråga:
Jag och min man har under lång tid försökt att få barn, men inte lyckats. Vi gjorde en fertilitetsutredning hösten 2008, vilken visade att jag har en ägglossningsrubbning. Jag har äggstockar av typen PCO, men har inga övriga symtom som beskrivs i samband med diagnosen PCOS. Jag är 164 cm och väger 55 kg.

Jag slutade med p-piller för 4,5 år sedan och upptäckte då att jag inte fick min mens. Jag har alltid haft oregelbunden mens, men hade ätit p-piller i många år och trodde nog att den skulle ha stabiliserat sig nu när jag blivit äldre. Fyller 33 år om några månader. När jag inte fick min mens så sökte jag för detta och det konstaterades att jag hade Hypotyreos*. Efter att ha börjat äta Levaxin så kom mensen åter efter 6 månader, men var och är fortfarande mycket oregelbunden. Har under 3 år antecknat när jag fått min mens för att försöka se ett mönster. Detta har dock inte lyckats. Det finns ingen regelbundenhet i min menscykel och jag kan därför inte veta när jag eventuellt har ägglossning. Det har varit variationer på allt ifrån 26 dagar till 107 dagar mellan mina menstruationer. Jag äter sedan ett halvår 100 mg Levaxin och mår bra av det. Värdena ligger på en bra nivå enligt min läkare. Levaxinet kompenserar ju för det som min sköldkörtel inte själv kan producera och jag kommer sannolikt alltid att få äta medicin för min underfunktion.

Förra hösten, i samband med vår fertilitetsutredning, lyckades jag dock bli gravid på naturlig väg, men fick ett tidigt missfall. Så detta måste innebära att jag ibland har ägglossning.

Efter fertilitetsutredningen gjorde vi tre försök med Pergotime, men utan positivt resultat. Fick bara ägglossning vid ett av dessa tre försök, men blev tyvärr inte gravid. På grund av en utlandsflytt så kunde vi inte fortsätta med fler behandlingar i Sverige och vi funderar nu kring hur vi ska gå vidare. Jag har under hösten 2009 gått till en zonterapeut för att stimulera äggstockarna, har samtidigt testat med ägglossningsstickor. Har tyckt att det sett ut som att jag haft ägglossning ibland, men sedan har mensen inte kommit och jag har heller inte varit gravid. När jag väl fick mensen under hösten så hade det inte visat positivt på ägglossningsstickan innan. Detta tyder väl då på att jag har mens utan ägglossning ibland, vilket jag förstått att man kan ha.

Jag undrar om PCO och hypotyreos har något samband? Är det vanligt att man har båda diagnoserna? Jag har förstått att en obehandlad hypotyreos kan göra att man får svårt att bli gravid, men när mina värden är bra så borde det väl inte påverka?
Har du några råd att ge oss hur vi ska gå vidare?

Med vänliga hälsningar Maria

* Hypotyreos – brist på sköldkörtelhormon. Sköldkörteln, som sitter på halsens framsida, producerar hormoner som påverkar nästan alla kroppens funktioner och styr ämnesomsättningen. Om sköldkörteln tillverkar för lite hormoner kan man få hypotyreos. Då får man låg ämnesomsättning och kroppen går på lågvarv.

Svar:
Det finns inget samband mellan PCOS och hypothyreos. Dock kan bägge tillstånden ge utebliven ägglossning och därmed utebliven eller gles mens. Nu när din hypothyreos är under kontroll så är orsaken till dina oregelbundna menstruationer säkert att du har PCO-äggstockar. Det stämmer att man kan få mens utan att ha ägglossning. Tydligen ägglossar du ibland, vilket är vanligt hos kvinnor med en ganska lätt PCOS. Med lite tur träffar ni rätt på en ägglossning. Det bästa vore om du fick kontakt med en fertilitetsläkare som kan hjälpa dig med Pergotimestimuleringar för att öka antalet ägglossningar. Det är viktigt att den behandlingen följs upp med ultraljudsundersökningar för att se hur äggblåsorna utvecklas och att det inte blir för många äggblåsor. Zonterapi är nog inte någon behandling som kan sägas ha vetenskapligt stöd, men det är säkert inget negativt för era chanser. Allmänt sett borde ni ha utmärkta chanser att få barn – våra studier talar ju för att äggkvalitén hos kvinnor med PCO generellt sett är hög. Det är också en fördel att du är normalviktig och relativt ung. Lycka till!

Bästa hälsningar
Jan Holte
Carl von Linnékliniken

Juni 2007

Fråga:
Jag är en tjej på 26 år som nyss fått reda på att jag har PCOS. Innan jag började med mina p-piller hade jag ofta 2-3 månader mellan menstruationerna och väldigt ofta ont i magen. Åt p-piller i 10 år och det fungerade bra. När jag slutade med dem sommaren 2006 fortsatte min mens att komma med 28 dagars mellanrum i 5 månader. Jag hade fullt utslag på ägglossningstest och “kände” mig fertil. Vi skyddade oss dock under denna tid och därför blev jag inte gravid. Nu har mensen återigen börjat strula och nu går det 2-3 månader mellan menstruationerna och inget utslag på ägglossningstestet.

Gick då till gynekologen eftersom vi till sommaren vill försöka skaffa barn. Gynekologen såg då fullt med små omogna äggblåsor och sa att jag hade PCOS. Jag har även finnar, väldigt lätt att få muskler, maskulint byggd (breda axlar, kraftiga armar men är dock för övrigt smal) och riktigt dåligt humör. Jag har nu följande frågor:

1. Vad bör vi göra fram tills då jag vill försöka bli gravid? Jag funderar på om jag ska äta p-piller i 2-3 månader och sedan direkt försöka bli med barn då jag slutar med dem, eftersom jag upplevde det som att min kropp efter p-pillerstoppet fungerade perfekt i några månader. Kan det vara så att det hjälper? Finns det studier på detta?

2. Bör jag istället be att få Metformin utskrivet och börja ta det redan nu och se om de kan hjälpa mig att få ägglossning? Jag är inte överviktig alls men har fått mer fett runt höft och mage sedan jag slutade med p-piller.

3. Tror du att mina starka humörsvängningar kan ha med PCO att göra? Jag har tagit blodprov men ej fått svar än. Det känns som om hela min kropp är i gungning, jag är jämt arg. Kan i så fall Metformin hjälpa mot detta? Blir även arg om jag inte får mat regelbundet och har väldigt sug efter mat. Vet dock inte hur mina insulinvärden ligger men tror att jag tog det för några år sedan och att de då var normala.

Svar:
1: Det låter som en bra idé att återuppta p-pillermedicineringen tills då du vill pröva att bli gravid. Det finns faktiskt visst vetenskapligt stöd för att det kan fungera bättre direkt efter sådan medicinering.

2 + 3: Senaste rönen angående Meformin vid PCOS är inte så uppmuntrande avseende effekt på ägglossning. En stor amerikansk väl kontrollerad studie talade för att preparatet inte hade någon säker effekt jämfört med sockerpiller. Dock: min egen och andras kliniska erfarenhet talar för att en del kvinnor med PCOS får klart mindre sockersvängningar och sockersug med Metformin. Man ser också ofta att det farliga bukfettet minskar eller inte fortsätter att öka när man står på Metformin. Skulle dina humörsvängningar åter bli bättre med p-piller så finns troligen ett samband med perioder av lågt blodsocker. Besvären kan då återkomma när du på nytt slutar med p-piller och då kan Metformin prövas. Det är ju lätt att sluta om du inte upplever någon förbättring.

Det faktum att du hade perioder på 28 dagar under 5 månader talar för att du har en ganska lätt PCOS och graviditetschanserna borde då vara utmärkta (se mina andra svar om den höga fruktsamheten vid PCOS, bara man får fram ägg).

Jan Holte
Carl von Linné Kliniken

April 2007

Fråga:
Hej
Jag är en tjej på tjugo år som lider av kraftig hårväxt. Framförallt i ansiktet på sidorna vid kindbenen, på magen och på brösten. På magen är håren mörka kanske beror det på att jag rakat mig där men på brösten och ansiktet är dom ljusa. Hårstråna är ganska långa och många och jag har även börjat få mer behåring på ryggen. Jag har alltid haft kraftig hårväxt på armarna men det sista halvåret har det blivit mer på mage, rygg, bröst och ansikte. Jag tycker att detta är väldigt jobbigt, vågar inte visa mej i bikini och inte heller naken i dagsljus. Det är svårt när man känner att man inte kan visa sig och jag går för det mesta med långärmade tröjor, aldrig t-shirt eller linne. Vet att jag förra sommaren led av håret på bröstet men jag upplever att det blivit värre nu.

Jag sökte på “behåring”på nätet och hamnade då på artiklar om PCOS. Jag är ju bara tjugo år och försöker inte att bli med barn men jag oroar mig för att jag kan lida av denna sjukdom. Jag fick min första menstruation då jag gick i 4:an, då var jag tio år. Mensen är regelbunden och varar i cirka tre dagar. Jag har normal vikt, 166 cm lång och väger 64 kg. För ungefär fyra månader sedan började jag äta p-piller. Jag tycker att det blivit betydligt värre sedan jag började med dem, framförallt på kindernas sidor vid öronen. Kan det eventuellt ha något med saken att göra?

Jag är orolig, jag skäms och jag tycker att det bara blir värre. Tror du att detta kan vara PCOS? Går det att göra något åt sjukdomen och går det att göra något åt den kraftiga hårväxten? Just nu är jag ju inte i den belägenheten att jag önskar bli med barn men bör man behandla den i all fall? Och kan man behandla den för att lindra mina problem med hårväxten? Om det inte skulle vara denna sjukdom har du då någon teori vad det annars kan bero på?
Katarina

Svar:
De allra flesta med ökad hårväxt tillhör den stora gruppen kvinnor med PCO-anlag. Det är ju i sig vanligt, minst 20% har det. Men det ger varierande symtom hos olika kvinnor, mensrubbningar, ökad behåring och acne, samt tendens till viktuppgång – alla dessa symtom kan kombineras eller finns var och en för sig. I ditt fall är det tydligen “bara” behåringen.

Du bör söka en erfaren gynekolog, helst med specialinriktning på just PCO för att få bästa diagnostik och förslag på behandling. Ultraljud brukar räcka, tillsammans med ett enkelt prov på testosteron I blodet – det är oftast normalt eller kanske lätt förhöjt hos tjejer som har “bara” ökad hårväxt, alltså normala menscykler och normalvikt.

Ultraljudsbilden är typisk, men tyvärr tror många av mina kollegor att man ska vara försiktig med att uttala ordet PCO, så det är långt ifrån säkert att man kommer att säga det. Tyvärr, för det är ingen sjukdom, utan en normalvariant med både för och nackdelar (se mina svar på andra PCO-frågor). P-piller hjälper oftast på sikt, men man måste avvakta upp till ett år innan man kan säkert se åt vilket håll det går.

Sen finns andra mediciner som Diane eller Spironolakton, som kan prövas. Månag av mina patienter med ditt problem bestämmer sig för en kombination av lokalbehandling (laser, blekning, vaxning etc) och p-piller.

Vänliga hälsningar
Jan Holte

Februari 2007

Fråga: Jag är 29 år och har PCOS. Har BMI 27 och äter idag Metformin* 1700 mg per dag. Jag har haft ett uppehåll på Metformin och nu börjat igen för cirka en månad sedan. Jag känner mig svullen och gasig samt att jag tycker det är svårare att gå ner i vikt nu, jag kämpar med rätt kost och motion men inget händer. Är nära att avbryta min Metformin behandling igen men har hört att man ska försöka vänta och att det vänder efter ett tag och då ska det vara lättare att gå ner än utan Metformin.

Svar: Vi vet ännu inte säkert hur effektivt Metformin egentligen är. Vi väntar på resultat från flera stora korrekt gjorda studier. Preliminärt är det just kvinnor med lätt övervikt som kan tänkas ha bäst effekt, inte på så sätt att de minskar särskilt mycket I vikt, men att insulin/sockeromsättningen påverkas gynnsamt. Det kan göra att man lättare ägglossar, antingen av sig själv eller med Pergotime. De biverkningar du upplever är vanliga och brukar avta. Kvinnor med betydligt högre BMI än du, eller de med låg-normal BMI har sannolikt mindre eller ingen effekt av Metformin.

Fråga: Har inte använt några preventivmedel de senaste åtta åren men har inte blivit gravid, jag har varit normalviktig under denna tiden och har haft fast förhållande. Nu vill vi båda ha barn, jag har fått Pergotime* utskrivet och skall ta första omgången vid nästa mens. Är orolig för biverkningar och har hört att man ska göra tester samtidigt men min läkare säger att det inte behövs? Jag inbillar mig att jag har ägglossning ibland då jag har flytningar som är trådiga och genomskinliga. Men har inte testat med sticka eftersom det står på förpackningen att man inte kan använda ägglossningstest om man har PCOS.

Svar: Åtta år är en så lång tid att jag tycker att ni borde bli mer noggrant undersökta. Om dina menstruationer inte är väldigt glesa, oftast under 40 dagar, finns det god chans att du verkligen ägglossar ibland. Du kan då t ex få ett ultraljud utfört när du tycker det börjar kännas som att en ägglossning är på gång. LH-stickor fungerar på många kvinnor med PCOS, det är bara det att man kan inte vara lika säker i det enskilda fallet, men en kombination med ultraljud vid ett tillfälle kan vara bra. Om inte den undersökningen ger fullständigt bevis, kan man komplettera med ett blodprov för att mäta progesteron en vecka efter förmodad ägglossning.

OM det verkar som du ägglossar, så bör definitivt din sambo också få lämna ett spermaprov. Om det är OK, så bör dina äggledare undersökas. Om du har svårt att få gehör för detta på hemorten, så vänd dig till en specialklinik. Bor du på rimligt avstånd till Uppsala, så kan vi hjälpa dig. Sådana utredningar går snabbt och betalas med vanlig landstingsavgift.

Pergotimestimuleringar behöver sedan bara göras om det är visat att du inte ägglossar. Under en sådan stimulering bör det göras ultraljud för att se hur många äggblåsor som bildas, samt när/om du ägglossar. Återigen kan stickor användas (ett bra test på om de är OK för just dig), och man kan eventuellt komplettera med ett progesteronprov.

Fråga: Jag har ofta ont i magen (vid äggstockarna), ibland känns det som mensverk och ibland sticker det eller hugger på ena sidan eller på båda sidorna, vad kan detta bero på? Kan det vara ägglossning eller har det med min PCOS att göra?

Svar: Det är vanligt att kvinnor med PCO-äggstockar har känningar från äggstockarna, och kan ha mer ont än andra vid ägglossning. Det är inte uttryck för att något är onormalt.

Fråga: Min mens är oregelbunden och kommer med ca 45 dagars mellanrum ibland kortare, ibland längre. Iband har jag ont i brösten veckan innan mens och då är mensen riklig och jag har då mensverk. Ibland kommer den utan förvarning och är brunaktig och mer långdragen. Kan den rikliga mensen vara den “riktiga” som jag får efter ägglossning och den andra en så kallad teknisk blödning? Kommer mensen alltid 11-14 dagar efter ägglossning eller kan det dröja längre?

Svar: Du har helt rätt. Som jag skrev ovan, kan det vara så att du ägglossar ibland, och då blir mensen mer “riktig” och man kan ha andra känningar. Mensen kommer 12-16 dagar efter ägglossning. De andra småblödningarna är nog uttryck för att den cykeln var utan ägglossning.

Fråga: Min läkare säger att jag har lindrig PCOS och att jag inte har jättemycket äggblåsor, han tror att jag är lättstimulerad, men borde jag i så fall inte blivit spontant gravid efter så många år utan skydd?

Svar: Just detta talar för att fler prover enligt ovan bör tas.

Fråga: Är orolig för att det kan vara något annat fel på mig. Jag har i unga år haft så kallad “tampongsjuka” efter att ha glömt en tampong. Jag har även haft njurbäckeninflammation efter en urinvägsinfektion och jag har haft klamydia. Vad bör jag göra för att kolla att allt står rätt till? Har inte gjort någon fertilitetsutredning, man har bara konstaterat PCOS. Min sambo har tidigare gjort en kvinna gravid så honom är det nog inga fel på.

Svar: Detta talar för att en äggledarundersökning ska göras. Äggledarna kan ju ha blivit skadade vid “tampongsjukan”.

Fråga: Undrar också om risken ökar att man får missfall när man har PCOS?

Svar: Enligt våra och andra studier verkar PCOS i sig inte innebära ökad risk för missfall, utan en sådan liten överrisk kommer med ökad BMI i sig. I själva verket är äggen hos kvinnor med PCOS ofta av bra, och till och med bättre karaktär än hos andra, vilket innebär hög fruktsamhet och ganska låg missfallsrisk, när man väl ägglossar (eller vid IVF), förutsatt att man inte har alltför mycket övervikt. Det är framförallt bukfettet som inte är bra. PCO-äggstocken är ju inte sjuk, vilket man ibland kan tro när man läser på nätet, de är i sig faktiskt en slags super-äggstock, som är försedd med fler omogna, men i huvudsak helt friska ägg. Våra forskningar har visat att kvinnor med den här äggstockstypen faktiskt har högst graviditetsferkvens av alla vid IVF. Du kan se det illustrerat med staplar på vår hemsida, www.linne.se. Man är alltså genetiskt utrustad med fler äggblåsor, och det innebär också att man oftast är fertil längre upp i åldrarna än andra, och kommer senare in i övergångsåldern. Det gäller dock att hålla nere vikten, just med tanke på missfallsrisken, och de andra risker som kommer under själva graviditeten (graviditetsdiabetes, havandeskapsförgiftning mm).

Med vänliga hälsningar

Jan Holte

Juni 2006

Fråga: Jag är en ensamstående tjej på snart 30 år som planerar att insemineras i Danmark. Jag har lite luddigt för sju år sedan fått diagnosen PCO. Jag hade vid besöket hos gynekologen sökt för att jag haft klåda under en längre tid. Läkaren gjorde att vaginalt ultraljud och konstaterade då att jag hade många omogna äggblåsor eller som han sa, om du hellre vill kalla det PCO. Jag fick utskrivet Ovesterinkräm som hjälpte mot klådan.

Jag har aldrig varit speciellt överviktig, men jag har mycket oregelbunden mens, ganska mycket behåring och även en del acne. Jag har en dotter sedan tidigare, född 2003 som kommit till på normal väg.

Samma läkare som tidigare gjorde ett nytt ultraljud för cirka en månad sedan och konstaterade då samma sak som förut. Nu funderar jag på om det är möjligt för mig att ta reda på när jag har ägglossning, utan att göra ett ultraljud? Om jag testar med ägglossningssticka och den visar positivt, har jag verkligen ägglossning då? Eller kan det vara många omogna ägg, som gör att stickan blir falskt positiv?

Jag bor i en mindre stad och har inte hittat någon läkare som vill undersöka mig angående min ägglossning eller att ge mig ett utlåtande om mina chanser att bli gravid. De bedömer att det vore att assistera mig i att bli gravid, och det får de inte på grund av att jag är ensamstående och tänker söka behandling utomlands.

Jag har ett BMI på 21 så jag tror knappast att jag blir hjälpt av att gå ner i vikt innan försöken. Finns det något annat jag kan göra för att öka chanserna att bli gravid?

Med vänlig hälsning
Josefin

Svar:
Att du tidigare blivit gravid utan hjälp är ett gott tecken. Sannolikt ägglossar du ibland. Som tumregel kan man säga att ju närmare 28-30 dagarscykel man har, desto troligare är det att mensen föregås av en ägglossning. Problemet är att säkert hitta tiden för ägglossning när cykellängden varierar.

Tempkurvor kan användas, men bara för att efteråt se om det varit en ägglossning, inte för att hitta tidpunkten för ägglossning och försök att bli gravid i just den cykeln – eftersom tempen stiger efter ägglossningen. Men det kan vara informativt för att styra tidsintervallet för urintester i nästa cykel.

För att hitta tiden för kommande ägglossning behöver du alltså ta ägglossningsstickor, vilket I ditt fall kan bli ganska många, om cykellängden varierar. Dessutom är det som du antyder – vid PCOS kan LH-nivåerna vara så höga att stickan ger falskt positivt utslag.

Viss ytterligare hjälp kan man ha av att bedöma sekretet från livmodermunnen, om du märker av det – vattning och lite segt vid/före ägglossning. Om du har sådant sekret, kanske lite smärta nedtill i buken och om stickan slår om från att tidigare varit negativ, så talar det starkt för att du är på väg att ägglossa.

Jag förutsätter att du vid insemination I Danmark kommer att få Pergotime för att säkra att du ägglossar.

Vänliga hälsningar
Jan Holte

Februari 2006

Fråga:
Jag och min man har kämpat i mer än fem år med att försöka få barn.
Jag har PCOS, jag har oregelbunden mens och ingen naturlig ägglossning.
Jag har äggstockar som PCO-personer brukar ha, det vill säga som ett pärlband. Inga problem med acne eller ökad behåring.

Jag är inte överviktig, 160 cm lång och väger 56-57 kg. Har efter några kilons viktminskning (vägde 62 kg förut) ibland börjat få min mens själv. Har kanske lite mer fett på magen än vad jag borde om jag går upp i vikt så lägger det sig just på magen. Men jag är inte tjock utan normal med lite att ta i så att säga. Jag har börjat röra på mig mer och mer och mår förutom barnlösheten mycket bra.

Jag började behandlingen med att först äta Gestapuran för att få igång en mens och förhoppningsvis ägglossning men jag fick bara en blödning. Sedan tog jag Pergotime. En per dag först sedan ökade jag till två per dag sen blev det tre per dag men jag fick inga ägglossningar. Man bestämde sig för att göra kontraströntgen för att se att jag hade fria vägar i äggledarna, vilket jag hade. Efter detta gick vi vidare och påbörja sprutbehandling med Puregon men fick varje gång endast ett ägg. Efter tre misslyckande försök gick vi vidare till IVF. Vi är nu inne på vårt tredje IVF-försök. Befruktningarna har varit fina men jag har nästan varje gång blivit lite överstimulerad. Man har kommit fram till att jag inte ägglossar själv.

Jag har ännu aldrig varit gravid. När vi började behandlingarna var jag 26 år och har nu hunnit bli 32. Hur länge till ska vi försöka, hur stor chans har vi, är det någon idé att fortsätta? Finns det ytterligare något annat vi kan göra för att öka chansen att jag blir gravid?

Tacksam för svar
Ulle

Svar:

Kvinnor med PCO har generellt mycket höga chanser vid IVF – i ännu högre grad om de är så unga som 32 år och normalviktiga. Därför finns det all anledning att vara positiv till era chanser. Två IVF-försök är inte så många med den grundchansen som ni borde ha.

Dock är det svårt att ge er en mer specifik prognos utan att veta mer om hur era embryon sett ut – har de bedömts vara av toppkvalitet utseendemässigt och delningsmässigt så har ni helt klart fortsatt mycket bra chanser, men om de (trots god befruktning) sett mindre bra ut så påverkar det möjligheterna nedåt. Ni bör kunna få en “egen” chansbedömning av läkaren på kliniken, baserad på de data som framkommit vid de föregående behandlingarna. På Carl von Linné Kliniken har vi arbetat fram speciella “prognosmodeller” tillsammans med matematiker på Uppsala Universitet I syfte att bättre kunna informera paren om deras graviditetschanser, men även om sådana inte finns bör man från kliniken kunna ge er en uppfattning om hur meningsfullt det är att fortsätta med fler behandlingar.

En annan liten detalj: att få “endast ett ägg” vid stimuleringarna är precis det som avses, alltså ett idealiskt resultat och inte alltid så lätt att få vid PCOS. Detta kan ju tala för att fler sådana stimuleringar kan vara ett alternativ till fler IVF – kanske tre till, innan ni eventuellt gör fler IVF (förutsatt att spermaproven är OK).

Jan Holte
Carl von Linné Kliniken

Oktober 2005

Fråga:
Jag vet inte om någon kommer eller vill läsa det här brevet men jag är i stort behov av att någon lyssnar på mig. Jag vill berätta för någon som kanske kan förstå och som kanske kan ge mig råd och stöd.

Efter att ha läst här på sajten om PCOS så kan jag förstå att det inte är bara jag som har problem utan att det finns många flera som lider av det här.

Jag är inte svensk utan jag kommer från Bosnien. Där var det omöjligt att överhuvudtaget få veta vad det var för fel på mig. Från början kom jag inte ens iväg till någon läkare, min mamma tyckte helt enkelt att jag var skapt på det här viset.

Det har alltså tagit väldigt lång tid innan jag fått någon diagnos. Jag kom till Sverige 1993 och jag tyckte själv att jag inte var som alla andra flickor. Min mens var inte normal, ibland fick jag mens men efter det så kunde mensen dröja upp till tre månader tills jag fick nästa. Dessutom hade jag både acne och kraftig hårväxt över hela kroppen. Det var jobbigt och jag led av det i det tysta.

Jag var överviktig och jag försökte gå ner i vikt men det gick inte så bra. Jag tror att året var 1995 när jag för fösta gången tyckte att nu räcker det, jag måste få hjälp.

Jag hade fått mens som aldrig slutade. Jag blödde i fyra veckor och var till sist tvungen att söka hjälp. Jag kom till en läkare som undersökte mig och skrev ut tabletter för att stoppa blödningarna. Jag kunde pusta ut lite och fick sedan tid för återbesök. Läkaren berättade då för mig att jag led av PCOS.
Vad han också sa var att jag antagligen inte skulle kunna få några barn.

Jag var tjugo år och jag gick hem och grät. Jag var bestört över diagnosen men samtidigt var det en lättnad att få veta vad det var. Att inte veta vad det är som händer inuti en, med ens egen kropp är nästan värre än att verkligen få svart på vitt.

Jag började banta och träna. Det var svårt men jag lyckades gå ner tretton kg. Och då hände det, jag blev med barn. Jag kunde inte fatta det, jag var tjugotre år och jag födde en underbar pojke.

Åren efter att jag fått barn har jag blivit mycket överviktig. Nu var det mycket svårare att gå ner i vikt och jag fick mycket jobbigare med mensen. I omgångar har jag gått ner cirka trettio kg. Upp och ner i vikten. Jag kämpar hela tiden med att inte äta fel och hela mitt liv kretsar kring mat och motion.

Tycker inte att någonting är roligt längre. Har mycket PMS-besvär där min familj få stå ut med mina utbrott och min grinighet. Vill så gärna ha ett barn till men det händer ingenting eftersom jag inte har någon ägglossning.

Går till samma läkare som förut men får bara tabletter för att stoppa blödningarna. Och så säger han hela tiden att jag ska gå ner i vikt. Det är det enda jag försöker att göra. Jag håller hela tiden på med dieter, bantning, rätt kost… Jag orkar inte längre!

Så läste jag en artikel i en tidning om att det finns behandling och hjälp att få. Att läkaren bör kontrollera progesteronhalten i blodet. Läste också att vi som har PCOS löper större risk än andra att få livmodercancer.

Jag känner mig besviken, ledsen och rädd. Jag är i jättestort behov av att någon lyssnar på mig!

Sista tiden känns det som om det bara blivit sämre. Jag får mens efter 14 till 20 dagar känner att jag aldrig är fri från min mens. Då jag har riktigt rikliga blödningar ligger jag i sängen och orkar ingenting. Jag orkar knappt ta hand om min son eller mitt arbete. Jag har svettningar och humörsvängningar och jag har börjat undvika andra människor eftersom jag inte orkar.

Med vänliga hälsningar
Ismira

Svar:
PCOS beror på en ärftlig variant av äggstockar, där äggstockarna innehåller fler små omogna äggblåsor än genomsnittsäggstocken. Den här mångblåsiga äggstocken (PCO) är mycket vanlig, minst var 5:e kvinna har sådana äggstockar så det är i sig ingen sjukdom utan en så kallad normalvariant.

Äggstockarna av PCO-typ tillverkar mer manligt könshormon än andra äggstockar. Effekterna av det hormonet är många, både negativa och positiva.

Till de positiva kan räknas att hormonet kan bidra till tävlingsinstinkt, sexuell lust och ökad fysisk prestationsförmåga – faktorer som man anser bidrar till att genen eller generna som ligger bakom äggstockstypen har varit till fördel för de som haft generna under mänsklighetens långa historia och det gör att generna fortfarande är så vanliga.

Negativa effekter av testosteron är acne och ökad kroppsbehåring. Alla med PCOS får dock inte dessa hudeffekter (andra faktorer påverkar).

Andra fördelar med äggstockstypen är att man kommer senare i övergångsåldern och ofta kan bli med barn lite senare i livet än andra kvinnor. Dessa båda fördelar beror på att man har fler äggblåsor och (troligen) fler ägg än andra kvinnor. Det här innebär också att kvinnor med äggstocktypen PCO har mycket bra resultat vid IVF, faktiskt bättre än andra I motsvarande ålder.

En egenskap som idag är mycket negativ med den här läggningen är tendensen att öka I vikt. Också detta har varit en fördel i tider av näringsbrist då den typiska bukfetman fungerat som en energireserv, men i dagens Sverige med överskott av föda och dessutom sådan som inte är så kalorisnål så har den här effekten av PCO-genen blivit väldigt negativ. Riktigt varför PCO-kvinnor drabbas mer av övervikt än andra vet man inte, men en ökad hunger och i viss mån lägre energiomsättning tycks bidra. Dock gäller samma sak som för andra: mindre energiintag och mer förbrukning ger viktnedgång. Här finns inga genvägar eller (ännu) mediciner som löser problemet. Regelbunden (varannan dag) motion av typ spinning eller Friskis o Svettis är bäst som bas och kolhydratfattig, kalorisnål diet.

Typiskt I din berättelse är att du blev gravid vid viktnedgång och symtom från huden förvärras vid viktökning. Man kan säga att viktökning förvärrar eller sätter igång symtom hos den som har äggstockstypen PCO. Vad som händer är att man slutar ägglossa vid högre vikt och då blir det mer manliga hormoner och relativt sett mindre kvinnliga. Viktnedgång gör ofta att ägglossningarna återkommer och balansen mellan manligt/kvinnligt i hormonnivåer blir mer lagom (förutom att ägglossningarna förstås är en förutsättning för att man ska bli gravid).
En tredje komplikation kan vara de blödningsbesvär du beskriver. När man inte ägglossar så bildas för lite progesteron (bildas annars av gulkroppen som bildas där ägget lossat) och då omvandlas inte livmodersslemhinnan korrekt så att den blöder av som vid en normal menstruation. Följden blir att slemhinnan blöder okontrollerat utan att helt blöda av – och det blir långdraget.

Behandlingen är någon form av progesteronpreparat i 10-dagarsperioder, alternativt p-piller, men det är ju inte aktuellt om du vill bli gravid.

Det stämmer att det finns en viss risk för cellförändringar på sikt om inte slemhinnan får rätt avstötning – då kan det vara nödvändigt att göra en skrapning. Om inte blödningarna blir reglerade av progeetronpreparaten så kan det vara dags för dig att göra en skrapning.

En medicin som du kanske skulle pröva är Metformin. Det är en diabetesmedicin men används allt oftare vid PCOS. Metformin påverkar socker-insulinomsättningen i kroppen på ett gynnsamt sätt – den är ofta ur balans vid PCOS och samtidig övervikt. Ofta återkommer ägglossningarna då, framför allt om man inte har alltför många kilos övervikt. Också hudproblemen kan bli bättre efter några månaders metforminbehandling.

PMS-besvär och svettningar är inte något som beror på PCOS eller brukar kopplas till PCOS.

Vänliga hälsningar
Jan Holte

Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.