villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Tanja, ensamstående mamma och äggdonator

Till yrket är Tanja sjukskötare inom psykiatrin men just nu föräldraledig. I Finland kan man vara föräldraledig i tre år vilket speciellt många ensamstående mammor utnyttjar.

– Det är väldigt fint att kunna vara med sitt barn så mycket under de tre första åren.

Att Tanja har många ofrivilligt barnlösa i bekantskapskretsen har haft betydelse för hennes beslut. Men hon har också i många år donerat blod.

– Äggceller eller blod. I princip inte så stor skillnad. Jag funderar inte så hemskt mycket över det här. Kanske skyddar jag mig själv genom att inte fundera så mycket.

Tina trodde först att inte heller hon kunde bli med barn. Hon levde i ett förhållande under sju år utan att bli gravid.

– Jag fann mig bara i det och gjorde aldrig någon utredning. Om det blir, så blir det, tänkte jag. Så jag vet inte vad som var fel. Jag skilde mig och blev gravid direkt när jag träffade en ny man. Jag var 32 år när jag födde min dotter och då var jag ensamstående igen.

Planerar du fler barn?
Idag är jag 34 år och tänker ungefär likadant som tidigare. Om det kommer, så kommer det.

Vet du om dina ägg resulterat i några barn?
Jag vet inte om det blivit något resultat. De säger på kliniken att jag kan ringa om jag vill veta. Naturligtvis hoppas jag att det lyckats. Om jag får veta att det inte blivit något barn kommer jag kanske att känna skuld. Oavsett så är det klart nu med donationerna för Tanjas del.

Hon har donerat ägg vid två olika kliniker i Helsingfors. Ingen av gångerna har hon haft några speciella samtal med någon psykolog som gått igenom med henne vad en äggdonation kan innebära.

– Men jag försökte prata med mina vänner och min före detta man. Jag hade ett behov av att prata men det var ingen som ville.
Både donatorn och den blivande mamman är ju anonyma. Vad anser du om anonymiteten i samband med donation?
– När jag donerade ägg första gången hade jag velat träffa paret som skulle få ägg från mig. Jag skulle ha velat veta deras inställning, om de tänkte berätta för sitt barn.

– Jag tycker att man ska vara ärlig och inte hålla på att smussla så mycket. Känslor som hör ihop med smusslandet överför man ju till sitt barn. Människor står ut med mycket om de får veta sanningen.

– Jag hade verkligen velat prata med de blivande mammorna. De har förmodligen samma funderingar som jag men det måste ändå vara svårare för dem än för mig. För min del handlar det om ett ingrepp bara.

– Man vet väldigt lite om äggdonatorer. Anonymiteten gör förstås att många tycker att det är lättare att donera. Jag är inte alls säker på att jag vill vara anonym. Som jag känner nu skulle jag föredragit öppenhet kring donationen. Att donera ägg är ju ingen straffbar handling. Det blir lite mystiskt när man ska vara anonym.

En kvinna som donerar ägg får några tusen kronor i ersättning.

Spelar det någon roll att man får betalt när man bestämmer sig för att bli äggdonator?
– Ja, det motiverar. Jag tycker att det är OK att man får betalt. Många måste ju ta ledigt från arbetet och behandlingen frestar på. Jag har varit ensamstående båda gångerna när jag donerat.

Första gången hade jag svettningar speciellt på nätterna. Det blev lite extra jobbigt eftersom min dotter höll på att få tänder och sov dåligt. Jag själv sov inte riktigt på två veckor.

– Andra gången kändes det som PMS i två veckor. Det var hemskt och dessutom var jag nedstämd. Det finns ju faktiskt vissa risker med att donera.

– Den viktigaste orsaken till att en kvinna blir äggdonator är nog att hon vill hjälpa andra. Jag tror att alla människor vill hjälpa om de kan. För folk som mår bra och tycker om livet är det naturligt att vilja hjälpa. Det har jag lärt mig hemma. Mina föräldrar har varit mycket kärleksfulla. Det är för jobbigt att donera ägg enbart för pengarna. Det handlar ju inte heller om så mycket pengar, cirka fyra tusen kronor.

– Som mamma till ett eget barn är jag ständigt förvånad över att barn är så trevliga. Varje dag är jag häpen över hur fin hon är. Min dotter är en gåva. Jag har insett att barn är det viktigaste som finns, något jag också vill unna andra människor.

Du som själv har ett biologiskt barn, hur ser du på det genetiska arvet? Är det viktigt?
– Jag tycker inte att det är så viktigt. Min dotter är väldigt lik mig, en kopia och det känns ganska lustigt. Men jag är inte speciellt stolt över mina gener.

Jag är lycklig över att jag är frisk och kan donera. Jag är övertygad om att den sociala miljön är viktigare än det biologiska arvet. Jag har en gudfar till mitt barn. Den biologiska pappan bryr sig inte.

– Man diskuterar om man ska berätta eller ej vid donation. Jag ska förklara för min dotter om pappan som inte finns. Jag tror alltid att det är bättre att få veta sanningen. Man berättar så mycket barnen vill veta.

Vet dina föräldrar att du donerat ägg?
– Ja, min mamma vet.

Ska du berätta för din dotter?
Ja, när hon är lite äldre. Jag ska inte dölja det. Alla mina vänner tycker att det är hemskt fint det jag gjort. Men de är äldre och kan därför inte själva donera.

 

av Kerstin Fredholm

Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.