villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Louises donationsresa

Hon blev gravid på första försöket men fick missfall efter sju veckor. Villhabarn.se följer Louise som tillsammans med sin sambo valt att satsa på äggdonation vid en estnisk fertilitetsklinik.

Namn: Louise Ladberg
Ålder: 42
Yrke: Konsult, teknisk support.
Bor: Sundbyberg
Familj: Sambo 45

Den stora kärleken

Louise Ladbergs historia är långt ifrån ovanlig. Hon träffade mannen med stort M sent i livet. Dessförinnan hade hon levt tio år i en relation med en man som inte ville ha barn.

– Jag trodde väl någonstans att han skulle ändra sig vartefter åren gick, men det hände inte, säger hon.

– När vi bröt upp hade jag hunnit bli 39, åren går ju. 
När den stora kärleken dök upp i hennes liv kom barnlängtan som ett brev på posten för dem båda.

– Jag har alltid velat ha barn, alltid sett mig bli mamma någon gång i livet, säger hon.

 Men Louise blev inte gravid. I mars förra året påbörjade hon därför en utredning på Sofiahemmets fertilitetsavdelning.

– Där konstaterade de snabbt att mina ägg är för dåliga. IVF var inte aktuellt, det var som att slänga pengarna i sjön menade min läkare, berättar Louise.

– Jag är helt enkelt på väg in i perimenopaus.


Adoption eller äggdonation

Läkaren på Sofiahemmet föreslog adoption eller äggdonation för Louise och hennes sambo. Adoption kändes inte aktuellt.

– Vi hinner bli för gamla innan allt processande är klart, säger Louise.
 Äggdonation kändes desto mer intressant.

– Vi visste inte så mycket om det från början. Jag sökte på nätet efter information och tips på kliniker i utlandet som kunde vara aktuella för oss.

En sköterska på Sofiahemmet hjälpte dem att komma i kontakt med en privatläkare som kunde hjälpa till med det medicinska på hemmaplan. I Sverige får bara ett fåtal sjukhus utföra äggdonation. Köerna för att ta emot donerade ägg är långa och sjukhusen prioriterar kvinnor som på grund av sjukdom har försämrad äggkvalitet. Louise och hennes sambo var aldrig aktuella för donation i Sverige eftersom Louise enligt svenska regler anses för gammal.

Klinik i Estland

– Vi fastnade för Elite klinik i estniska Tartu för att den kändes seriös och låg relativt nära geografiskt. Jag läste mycket gott om den i diskussionsforum på nätet och fick bra bemötande när jag kontaktade dem.
 Kliniken erbjuder sina kunder att välja donator utifrån en anonymiserad lista, där man kan läsa om donatorernas vikt, längd, ögonfärg, hårfärg, synfel, utbildningsnivå, nationalitet, civilstånd, blodgrupp och rh–faktor.

– Vi ville också att vår donator skulle ha egna barn sedan tidigare, för att vara mer säkra på att hennes ägg är friska och fungerar, säger Louise.

 När donatorn var vald påbörjades processen med att tajma ihop Louises menscykel med hennes.

Läkaren i Estland höll donatorn under uppsikt och lämnade besked till Louise som vidarebefordrar informationen till sin svenska läkare.

– Först fick jag ett nedregleringsimplantat som sköt upp min menscykel, berättar Louise. Den stoppar ägglossningen helt och hållet. Implantatet gjorde mig lite lättirriterad och grinig men inte alls farligt. Jag känner till kvinnor som fått väldiga humörsvängningar av detta men det verkar vara väldigt individuellt.

 Louise och hennes sambo har hela tiden varit öppna med hela processen inför släkt och vänner.

– Jag är alldeles för känslomässig för att hålla truten. Och genom att vara rak har jag fått stor förståelse från min omgivning, jag hade inte velat göra på något annat sätt, säger Louise.

Behandlingen

När hennes hormonnivåer nått en särskild nivå och den estniske läkaren kunde fastställa donatorns exakta ägglossning sattes Louise på östrogenbehandling för att matcha donatorn.

– När vi sen åkt iväg för själva behandlingen fick jag också progesteron straxt innan insättningen. Medicineringen fortsätter sedan efter insättning fram till graviditetsvecka 10 ungefär.

Louises man fick lämna sperma när de kommit fram till kliniken och därefter odlades ägg och spermier i laboratorium i två dagar före insättning.

– Vi valde färsk insättning, men det är också möjligt att frysa embryon och sätta in dem senare. Första gången är alltid färsk.

– Vår klinik sätter in max tre embryon åt gången. Vi valde att sätta in två, för att dubbla chanserna, säger Louise.

 Louise blev gravid, det kände hon bara några veckor efter insättningen. Hon tog prover hos sin svenske läkare och allting såg högst normalt och stabilt ut. Men i sjätte veckan fick hon plötsligt en kraftig blödning.

– Då hade vi precis börjat hoppas. Men något gick galet. Gissningsvis var embryona inte livsdugliga, men det kan man bara spekulera i, säger Louise.

Stora kostnader

– Jag blödde ut totalt, det är klart att det var väldigt tufft efter allt vi gått igenom, men jag är en fighter, jag ger inte upp så lätt.
 Kostnaden för det donationspaket som Louise och hennes sambo köpt var 4 550 euro. Det betalar man oavsett om man blir gravid eller ej. De har bestämt sig för att göra ännu ett försök och kommer då att betala samma summa igen. För Louise och hennes man, som tjänar bra, är kostnaden i sig inget större problem.

– Men jag vet ju många som tagit banklån för detta. För mig är det såklart en fördel att vi har det bra ställt och har råd att prova igen, säger hon.

Viktigt att berätta

Men känslomässigt är det desto kämpigare. Louise tycker det är jobbigt att svara på vänners frågor om hur det går och kan ibland önska att hon slapp berätta.

– Det är mysigt att folk bryr sig om oss, men det är ju så intimt också, och tungt att prata om emellanåt. Samtidigt är det viktigt att berätta om detta, därför ställer jag upp och berättar här, säger hon.

I maj påbörjar Louise och hennes man ytterligare en behandling i Estland. Behandlingen lyckas och idag är Louise gravid med tvillingar som väntas i början av 2011.

 

av Mia Sahl

Fler atiklar inom samma ämne
4 kommentarer
  1. Oregistrerad skriver

    Tack för att du delar med dig av din erfarenhet

  2. LouiseC skriver

    Tack, mina flickor föddes 8 veckor för tidigt så resan blev lite längre än förväntat med en månadslång vistelse på sjukhus och sedan ytterligare en månad med vård i hemmet och isolering från vänner och anhöriga.
    Nu har vi äntligen börjat gå promenader i vårt närområde.

  3. Oregistrerad skriver

    Hej Louise,

    Stort tack för att du berättar detta. Vi har precis börjat vår behandling på samma ställe och det känns fortfarande helt omöjligt att det skulle kunna gå bra. Din berättelse ger oss hopp!

  4. Oregistrerad skriver

    Hej!
    Har precis börjat googla runt kring alternativa möjigheter att bli gravid igen. Vi har försökt sedan jag var 39 år o sambon 40 år. Har blivit gravid fyra gånger, fått tre missfall och gjort en abort pga att fostret hade en kromosomavikelse som inte var förrenat med liv. Allt detta skedde inom loppet av knappt två år. Nu har det dock gått ett år sedan jag blev gravid senast och biologiskt minskar ju möjliheten att bli gravid drastiskt vid min ålder (är nu 43 år) Tyvärr upptäcker man ganska sanbbt att de flesta allternativa möjligheter inte är för oss som passerat 40 … Det här med äggdonation utomlands har därför tänt ett litet hopp inom mig… Jag har inte gjort nga ivf-behandlingar och inte fått någon annan hjälp heller. (hormonbehandlingar etc) då det inte hittat något fel på mig. Sambon har även han tagit ett kromosomodlingstest. Undrar nu vad som krävs innan man får/kan göra äggdonation. Krävs fler tester/omtester som kanske visar att mina ägg börjar bli för gamla etc etc.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.