villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Surrogatmamman är en del av vår familj

Efter en dramatisk förlossning tvingades Ulrika operera bort sin livmoder – en stor sorg. Men tre år senare fick hon dottern Rut, buren av den amerikanska surrogatmamman Katie.

– Jag är så oändligt tacksam för vad Katie har gjort för oss. Jag hoppas verkligen att jag skulle ha varit beredd att göra samma sak själv för någon annan, om jag nu hade haft en livmoder, säger Ulrika.

Det var i samband med första barnets födsel som Ulrika genomgick en akut hysterektomi, borttagning av livmodern. Den klarade inte av att dra ihop sig efter en utdragen förlossning med mycket värkstimulerande dropp. När Ulrika förlorat 3,5 liter blod förstod hon själv att läget var allvarligt. En läkare berättade att hon skulle sövas inför ett blodstillande ingrepp – och att livmodern eventuellt skulle tas bort.

– Jag sa: Gör vad som krävs. Jag kände mig fruktansvärt sjuk, kallsvettig och yr. Jag förstod att jag höll på att förblöda och jag ville bara överleva och vara med min son, berättar Ulrika.

Livmodern togs bort, liksom alla möjligheter att själv bära ett ytterligare barn. Kvar fanns äggstockarna, som verkade välfungerande – Ulrika var bara 29 år.

Tankarna på surrogatmödraskap kom tidigt. Om ett ägg kunde befruktas genom IVF, borde ett syskon kunna födas, förutsatt att någon annan kvinna kunde bära barnet. Ulrikas mamma erbjöd sig att göra det, men det kändes fel för familjen.

I stället gjordes en omfattning sökning via nätet. Något som ringade in fyra länder som de mest nyttjade för svenska föräldrar som vill använda sig av en surrogatmamma: Ryssland, Ukraina, Indien och USA. Av dessa föredrog familjen USA, och där fastnade de för företaget Circle Surrogacy. Företaget tog på sig hela processen – att hitta en lämplig surrogatmamma, att sköta all juridik och rekommendera en klinik för den medicinska behandlingen.

Redan efter tre månader fick de stifta bekantskap med Katie. Hon var 24 år gammal, hade redan två barn och var gift med barnens pappa.

”Vi blev förvånade över att hon var så ung men när vi pratade med henne via Skype så kändes hon så mogen, vi gillade henne direkt”, säger Ulrika.
De tackade ja till Katies erbjudande om att bära deras barn och kontraktet med Circle Surrogacy, skrevs på.

Nästa steg var att Ulrika skulle hitta en gynekolog i Sverige som kunde påbörja hennes IVF-behandling. Äggstockarna skulle hormonstimuleras och olika värde behövde mätas. Samtidigt på andra sidan Atlanten skulle Katie nedregleras och menscyklerna behövde synkroniseras.

Det blev problem i Sverige då ingen svensk klinik ville skriva ut läkemedel eftersom surrogatmödraskap inte är lagligt här.  Efter att ha frågat många kliniker blev Ulrika kontaktad av en privatpraktiserande gynekolog som hjälpte henne och resultaten från undersökningarna kunde skickas till USA.

När det blev dags att plocka ut mogna ägg från Ulrikas äggstockar, åkte hela familjen till USA och fick då träffa Katie, hennes man och barn.

-Ärligt talat blev det som en semester för familjen, vi åt middag tillsammans på hotellet och stannade i flera dagar.  

Sju ägg plockades ut från Ulrika, alla befruktades med spermier från hennes man och två av dem återfördes till Katies livmoder. Därefter var första resan till USA över och Ulrika och hennes familj åkte tillbaka till Sverige.

Det kom ett mail att Katie var gravid och hon delade med sig av allting under hela graviditeten, humör, sparkar, ultraljud och så vidare. Ofta satt Katies barn med vid Skypekonversationerna vilket skapade en djup vänskap familjerna emellan.  

Två veckor innan beräknad förlossning åkte Ulrika och hennes familj till USA igen. Eftersom Katie inte ville gå över tiden så åkte hon till sjukhuset för att bli igångsatt. Med vid fanns Ulrika och Katies man och mamma. 

-Vi höll varandras händer. Det var svårt att se henne ha så ont, men vi gjorde det bästa för att stödja henne. Det var en väldig trevlig stämning i förlossningssalen och personalen tyckte också att det var ett mycket speciellt tillfälle. 

Klockan två på eftermiddagen föddes Ruth. Efter att hon blivit omhändertagen, tvättad och undersökt så fick Ulrika henne för att amma. Amningen hade blivit förbertt genom att pumpa Ulrikas bröst för att få igång mjölkproduktionen. 

Redan på BB sågs Ulrika och hennes man som Ruths föräldrar, av personalen. Deras namn skrevs på födelseattesten och det var Ulrika som bar BB bandet runt handleden för att visa på att hon och Ruth hörde ihop. Katie hade inget band. 

Familjerna fortsatte att umgås ytterligare en vecka, nu tillsammans med Ruth. Även om Katie, hennes man eller barn skulle haft några obehagskänslor så var det inget de gjorde uttryck för, det var aldrig något tvivel om att Ruths föräldrar var Ulrika och hennes man. 
– Katies man ville inte ha fler barn men från första början hade Katie varit tydlig med att hon gärna ville bära och föda ett barn för att hjälpa en annan kvinna. 

När Ruth var född skickade Ulrika födelseattesten till svenska Skatteverket för att berätta att hon var i USA med ett nyfött barn. Skatteverket ställde inga ytterligare frågor och några veckor senare hade Ruth sitt svenska personnummer och var registrerad som dotter till Ulrika och hennes man. Nu åkte de hem med Ruth som hade ett amerikanskt pass eftersom hon blev automatiskt registrerad som amerikans medborgare när hon föddes. 

Katie fick ca. 200,000 svenska kronor för att hon bar och födde Ruth. Ulrika menar på att det var inte bara pengarna som var drivkraften för Katie. Katie är djupt kristen är tacksam för sina två friska barn och både hon och hennes man har bra jobb med stadig inkomst.  

Ulrika och hennes man betalade inte direkt till Katie utan till företaget som förmedlade kontakten. Totalt när övernattning, resor och läkarkostnader i Sverige var betalda blev kostnaden ca. 900.000 kronor, vilket Ulrika och hennes man bland annat kunde betala med hjälp av ett arv.

I värsta fall kunde det blivit mycket dyrare om det till exempel hänt något med barnet så att hon blivit skadat eller behövt prematurvård. Då finns det ingen giltig försäkring men sjukhusräkningarna måste betalas ändå.  

Men Ruth var frisk och välmående och är idag 14 månader. Ulrika har fortfarande regelbunden kontakt med Katie, skickar foto och berättar om hennes utveckling. 

-Katie är en naturlig del av vår familj som vi hoppas kunna ha kontakt med resten av vårt liv. Jag kan inte tänka mig att vår vänskap skulle ebba ut.  Jag hoppas att vi kan åka dit och hälsa på när Ruth blir äldre så att vi kan få berätta för henne hur hon blev till, berättar Ulrika. 

Ulrika och hennes man har aldrig känt att någon har ifrågasatt deras beslut, tvärtom så har de fått väldigt fina och intresserade frågor och kommentarer från sin omgivning. Katie, däremot, blev starkt ifrågasatt, inte av sin närmaste omgivning men bland annat på hennes jobb där flera arbetskamrater tyckte att det var ett konstigt val att bära en annan kvinnas barn. 

”Det gör ont i mig när jag tänker på att hon blivit tvungen att försvara sitt beslut. För oss har hon gjort en fantastisk sak, hon har gett oss möjligheten att bli föräldrar till vår dotter” avslutar Ulrika.

by Annika Lund

Fler atiklar inom samma ämne

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.