villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Faderskapsutredningen oroar mig mer än förlossningen

Snart 35 år gammal hade Sanna ännu inte träffat någon att bilda familj med. Hon valde då att bli mamma på egen hand. Om allt går som det ska kommer Sanna att få ett barn i slutet av året. Men någon pappa kommer inte att finnas. Däremot kommer det att finnas en man som donerat sperma till Sanna.

– Jag funderar kring vilka ord jag ska använda när jag pratar med barnet. För mig är en pappa en social funktion och någon sådan kommer barnet inte att ha. Men om barnet börjar på en förskola och får höra att ”alla har en pappa någonstans”, då blir det förvirrande för barnet. Jag önskar att begreppet donator kunde etableras, så att barn som mitt får tillgång till ett språk som passar deras historia, säger Sanna.

Hon har gjort totalt fjorton försök att bli gravid. Eftersom en ensamstående kvinna ännu inte får ta emot donerad sperma inom ramen för svensk sjukvård (se faktaruta nedan) vände hon sig till en klinik i Danmark, där fem av försöken gjordes. De kostade ungefär 20 000 kronor. Alla försöken misslyckades och sparpengarna tog slut.

Nio försök har skett utanför klinik, framför allt i Sannas lägenhet. Via ett nätforum om ofrivillig barnlöshet fick hon kontakt med totalt tre olika män som uttryckt önskemål om att få bli spermadonatorer. Dessa män har sedan kommit hem till Sanna, gjort vad de behöver på hennes toalett, lämnat sperman i en mugg ur vilken Sanna sedan har hämtat upp den med en pipett med vilken hon har inseminerat sig själv.

– Inga pengar har varit inblandade, utan dessa män har haft altruistiska skäl att hjälpa mig. Vi har inte haft samlag, säger Sanna.

Trots att hon har vetat mycket lite om de här männen har hon varit tvungen att visa stort mått av tillit. Det är en följd av hur juridiken kring singelinseminationer ser ut (se faktaruta nedan). Om Sanna ska kunna ange ”fader okänd” i den faderskapsutredning som väntar, då kan hon inte veta för mycket om den man som lämnat sperman. Därför var hon väldigt återhållsam med att byta information med de två första männen. Vare sig telefonnummer eller ordinarie mejladress utväxlades, utan all kommunikation skedde via det nätforum för barnlösa personer där de fick kontakt, och där har båda parter använt sig av påhittade namn. Även i denna artikel är Sannas namn ändrat på grund av rädsla för faderskapsutredningen.

Därför visste hon inte vad männen jobbade med, om de hade egen familj eller ens om de var friska och fria från smitta som kan överföras via till exempel sperma.

– Jag ställde frågor kring smittfrihet, men jag kunde ju inte begära någon form av intyg eller så. Jag var helt enkelt tvungen att lita på de här männen. Det var en risk jag tog. Så stark var min barnlängtan. Jag tänkte och kände att om jag skulle ha råkat ut för något farligt… ja, då skulle det ha varit värt det. Man tar risker när man längtar mycket starkt efter något, säger Sanna.

Den tredje mannen som donerade sperma hade andra önskemål än sina företrädare. Han ville inte vara en helt anonym donator, utan han ville ge ett eventuellt barn möjlighet att ta reda på sitt biologiska ursprung. Efter en del resonerande tyckte Sanna likadant. Därför vet hon mer om den tredje mannen och han vill eventuellt göra sig känd som donator redan under barnets uppväxt.

– Min utgångspunkt är barnets. Jag tror att det kan tillföra något positivt i barnets liv att donatorn är känd, men det är viktigt att ha ett levande samtal med barnet om vem donatorn är och vilken del han har i barnets liv och tillblivelse. På så sätt kan man undvika förvirring och ge barnet ett eget språk för att förklara sin historia för en omgivning som kanske inte är förstående, säger hon.

När barnet väl är fött kommer en faderskapsutredning att göras. Den skrämmer henne mer än den kommande förlossningen.

– Det känns kränkande att en myndighetsperson kommer att fråga mig hur jag och den här mannen har fått kontakt och hur vi har träffats. Jag upplever att jag kommer att få mina val och beslut kring min familj ifrågasatta, som om jag inte skulle kunna fatta bra beslut kring mig och mitt barn. Att jag är den enda föräldern kommer inte att accepteras rakt av, utan det kommer läggas viss möda på att ta reda på vem donatorn är och där kan jag kanske tvingas ljuga om vad jag vet. Det känns ovärdigt och fel mot mig, barnet och donatorn, säger Sanna.

Att bli ensam förälder ställer en del krav. Ett barn behöver kärlek, tid och fostran samtidigt som någon måste tjäna pengar för att försörja familjen. Sanna är dock inte orolig för att det ska saknas vuxna kring hennes kommande barn. Hon har många vänner i olika slags regnbågsfamiljer där det finns erfarenhet av olika sätt att bilda familj och i de kretsarna finns stort stöd att hämta, säger hon. Flera personer i hennes närhet har uttryckt önskemål om att vara med vid förlossningen och av dem kommer Sanna att välja en eller möjligen två som kommer att följa med.

Sanna kan till och med tänka sig att på sikt dela föräldraskapet – med en vän, som i så fall skulle få adoptera barnet.

– Jag har inga sådana konkreta planer nu, men om någon skulle engagera sig djupt i barnet och om det skulle ske en riktig anknytning, då skulle jag kunna tänka mig att släppa in ytterligare en person som juridisk förälder. Allt förutsatt att jag tror det tillför något för barnet, till exempel genom ökad trygghet. Jag kan tänka mig att det är bättre att dela föräldraskapet med en vän än med en kärlekspartner, eftersom djup vänskap ofta är mycket stabil, så risken för att barnet skulle behöva se föräldrarna bli osams eller gå isär är lägre, säger hon.

 

av Annika Lund

Fakta/Inseminering av ensamstående

  • I slutet av maj 2015 lämnade regeringen, eller justitieminister Morgan Johansson (s), ifrån sig ett lagförslag som går ut på att även ensamstående kvinnor ska kunna vända sig till sjukvården för att få assisterad befruktning genom IVF eller inseminerad sperma.
  • I dag har endast gifta par, registrerade par och sambor denna möjlighet.
  • Enligt lagförslaget ska inget faderskap fastställas om mamman har genomgått assisterad befruktning inom sjukvården.
  • Regeringen föreslår att de nya reglerna ska träda i kraft den 1 april 2016.
  • Nu är det upp till riksdagen att godkänna eller avslå regeringens förslag.
Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.