villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

Vi håller hoppet uppe

Efter sex misslyckade IVF-försök har Anna och Erik lagt tankarna om en egen graviditet på hyllan. I stället står hoppet till en surrogatmamma.

Sedan ungefär fem år försöker Anna och Erik att bli gravida. Det har hittills varit en tung resa, där en rad besvikelser har lagts till varandra.

Bakom sig har de totalt sex IVF-försök, fyra med färska ägg och två med frysåterföringar. Ett av försöket mynnade ut i ett tidigt missfall, men ingen hållbar graviditet. Vid det sjätte försöket fick de reda på att Anna har endometrios, något hon inte kände till. Ingen läkare hade heller inte upptäckt detta trots de upprepade undersökningar IVF-behandlingar innebär.
Efter detta besked avbröt paren sina IVF-försök, trots att de redan hade förskottsbetalat två till.

– Jag har läst att endometrios kan förvärras av hormonbehandlingarna som ges inför IVF och äggdonation. Vid den senaste IVF-behandlingen fick jag handikappande smärtor som sedan återkom i samband med mens. Jag är rädd för att ytterligare försök kommer förvärra min situation. Jag vill väldigt gärna bilda familj men jag vill inte bli sjuk av det – det är ju inte bra för vare sig mig, min man eller det blivande barnet om jag tvingas leva med kronisk smärta, säger Anna.

Därmed stängde de dörren till en egen graviditet. De hade redan börjat fundera över alternativen och i samband med det besökt den kommunala familjerätten för att få information om adoption. Det var dock ett nedslående möte. Paret fick mest höra om problem och svårigheter kring adoption, där handläggaren beskrev långa köer och en utveckling där allt färre adoptioner beviljas.

– Vi fick också höra att endast äldre barn, upp till fem år gamla, var aktuella för adoption i dag, och dessa barn kunde ofta ha särskilda behov. Det var ett besked vi behövde tid för att smälta. En femåring har ju tydliga minnen av sitt tidigare liv och vi kände oss osäkra på om vi skulle räcka till för ett sådant föräldraskap. Vi valde att se det här som ett alternativ vi kanske återkommer till senare, säger Erik.

I stället ställdes hoppet till surrogatmödraskap, där ett embryo med donerat ägg och Eriks sperma skulle föras tillbaka till en kvinna som kunde tänka sig att bära och föda barnet. Via svenska och utländska nätforum där surrogatmödraskap diskuteras framkom en bild av vilka kliniker som hade gott rykte i dessa kretsar. Både ekonomiska, juridiska, medicinska och etiska aspekter skulle vägas in vid valet. Kliniken de sökte skulle kunna redovisa ett bra resultat, där en hög andel försök resulterade i ett barn. Dessutom ville de försäkra sig om att det fanns bra rutiner kring myndighetskontakter, så att ett eventuellt föräldraskap skulle registreras korrekt. Samtidigt var det viktigt med en klinik där både surrogatmamma och äggdonator mår bra, säger Anna och Erik.

– Vi förstår att dessa kvinnor hjälper oss för att de får en ekonomisk ersättning. Men vi träffade både surrogatmamman och äggdonatorn och ingen av dem verkade desperat eller utblottad. De tog plats i samtalet och verkade må bra. De verkade tycka att de gjorde en bra sak, något som kändes meningsfullt för dem att hjälpa till med. Det kändes bra och avspänt att träffa dem, säger Erik.

Efter mötet mellan alla parter skrevs dokumenten under och försöket inleddes. Efter hormonstimulering gav äggdonatorn fyra ägg, som befruktades. Två embryon återfördes till surrogatmamman och en nervös väntan inleddes där Anna och Erik var tillbaka i vardagen i Sverige och surrogatmamman kvar i sitt hemland.

Försöket misslyckades, något som meddelades via mejl från kliniken.

– Vi blev ledsna, så klart. Men vi har varit i det här så länge nu, så vi är vana vid att misslyckas. Om vi hade hoppats för mycket på det här försöket med surrogatmamman, då hade vi blivit för besvikna. Så vi hoppas lite lagom, för att skydda oss från de djupaste besvikelserna, säger Anna.

Nu vill de gärna göra ett nytt försök. Det blir i så fall med en ny surrogatmamma, eftersom den de försökte med förra gången nu vill vila. Två befruktade ägg lades i frysen, så ledet med äggdonator behöver de inte göra nästa gång. Sedan är planen att fortsätta att försöka så länge de har råd. Hittills är det besparingar som har finansierat alla deras försök att bilda familj.

Anna och Erik heter egentligen något annat. De har inte berättat för sina familjer och vänner att de kämpar med ofrivillig barnlöshet. Bara ytterst få i den allra närmaste familjen är invigda i deras hemlighet.

– Vi orkar inte få en massa frågor om hur det går eller vad som händer. Det är jobbigt nog som det är. Om vi dessutom ska behöva förklara gång på gång för olika människor var i processen vi är – då är det för jobbigt. Jag skulle inte orka prata om något som gör mig ledsen vid alla möjliga tillfällen. Jag försöker hålla det ifrån mig i vardagen. Jag och Erik vet vad som händer och hur det känns. Det viktigaste är att vi kan prata med varandra och att vi är på samma våglängd. Vi berättar för vänner och familj när vi väl vet att ett barn är på väg, efter kanske tolv veckors graviditet. Det är väl då även andra berättar att de väntar barn, så det är rimligt, säger Anna.

Men det finns fler skäl till att paret vill vara anonyma, nämligen den kritik som riktas mot surrogatmödraskap. På forum där metoden diskuteras förekommer regelbundet nättroll, berättar Anna och Erik, som beskriver dessa personer som närmast hatiska mot dem som vill använda sig av metoden.

– Jag undrar vad de här personerna faktiskt vet om surrogatmödraskap. Om de bygger sin bild på medierapportering om etiskt tveksamma kliniker är det inte en särskilt fullständig bild. Det finns seriösa kliniker och det finns kvinnor som kan tänka sig att göra detta utan att vara desperata. Den ekonomiska ersättningen ger kvinnorna ett extra tillskott, möjlighet att köpa något de annars inte skulle haft råd med. Samtidigt öppnas en möjlighet för ofrivilligt barnlösa att till slut kunna få ett barn. Vi ser det som en bra sak med vinster för alla parter. Surrogatmödraskap kommer troligen bara bli mer och mer efterfrågat. Allt färre barn finns tillgängliga för adoption och det begränsar möjligheterna för oss som inte ser en egen graviditet som ett alternativ, säger Erik.

Du kan läsa mer om Anna och Eriks väg mot föräldraskap på deras blogg.

 

av Annika Lund

Fler atiklar inom samma ämne

Det går inte att kommentera, men trackbacks och pingbacks är öppen.