En egen blogg gav Lisa kraft under barnlöshetsresan

Ofrivillig och oförklarlig barnlöshet. Det var det tunga beskedet som Lisa och Erik Ferm fick. Nu väntade en lång och tuff IVF-resa. I sin längtan och oro startade Lisa en blogg som hon gav namnet ”Resan till dig”.

– Jag behövde skriva av mig och jag ville minnas i framtiden. Det var också ett sätt att få kontakt med andra i ungefär samma situation, ett sätt att få ta del av deras erfarenheter och tips. Kanske kunde jag själv dessutom ge stöd till någon.

Första blogginlägget:

När det inte räcker att ligga…
Två och ett halvt år har gått sedan den där underbara sommarpromenaden då vi bestämde oss. Ett beslut som gjorde mig alldeles varm och pirrig inuti. Nervositet och osäkerhet blandat med känslan av att något stort och livsomvälvande var på gång. En förväntansfull glädje som for runt som ett bubblande, sprittande rus i bröstet. Vi bar på en hemlighet och p-pillren var nu undanskuffade längst in i badrumsskåpet. En förkänning av att livet snart skulle ta en stor vändning…

Och visst tog livet en vändning, dock inte som de drömde om.

Oförklarligt barnlösa

Lisa och Erik blev ett par 2003 och flyttade samman ett år senare. De gifte sig 2010 och flyttade 2013 till en stor fin villa i Borensberg i Östergötland. Med två bra jobb, hus och hund på plats började tankarna gro om att bli en familj.

– Vi försökte få barn i ungefär ett år utan framgång. Då kontaktade vi kvinnohälsan på Motala lasarett för att få en utredning och ett besked på om någonting var fel, berättar Lisa.
Efter en lång tid av undersökningar och utredningar kom så beskedet, eller kanske mera ett ”icke-besked”. Lisa och Erik klassades som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa.

– Det kändes då och känns fortfarande lite dubbelt. Å ena sidan vill man veta varför. Å andra sidan finns det ju en strimma av hopp om att vi ändå kan få barn utan hjälp. Just nu skojar vi mest om att våra ägg och spermier inte gillar varandra.

Erik gav Lisa sprutorna

Dags för första IVF-försöket vid RMC, Reproduktionsmedicinskt centrum, på Universitetssjukhuset i Linköping. Nu väntar en period med hormonsprutor, kontroller, läkarbesök och en massa oro. Erik sköter sprutorna och i bloggen skriver Lisa:

Jag skulle faktiskt inte vilja byta med min man, jag får hellre sprutor än ger dem. Är så sjukt imponerad av er som gör det själva, ni är ju Queens of fucking everything allihopa!

Lite senare om oro och hopp:

Om vi har den enorma turen att lyckas med det här försöket eller nästkommande närmar vi oss slutet på vår resa mot dig. Om livet tar en annan väg är vi kanske bara i början. Kanske blir du till i ett provrör om ett par dagar eller kanske föds du just nu i ett annat land. Det spelar ingen roll så länge du lovar att komma så snart du bara kan. Du är redan sen, vi har redan väntat länge. Jag vet inte vem du är, hur eller var du blir till eller när du kommer. Jag vet bara att vi är redo, vi längtar och du är så välkommen. Älskade lilla du!

Dystert besked

IVF:en gav fyra befruktade ägg av elva, men också det lite oroande beskedet att embryot inte var av toppkvalitet men ”tillräckligt bra för att sättas tillbaka”. I bloggen skriver Lisa Ferm om tiden därefter, om ”ruvardagarna” och den alltid närvarande oron.

Igår hade det gått 2 veckor sen äggplocket. Ooooooh vad outhärdlig väntan blir nu när mensen kan dyka upp när som helst.

Hon får kommentarer med tips och råd tillbaka. Men ytterligare en vecka senare kommer mensen, det dystra beskedet om en misslyckad behandling.

– Oerhörd besvikelse förstås. Vi hade ju investerat så mycket. Jag kände mig orkeslös och orolig för framtiden. Hur långt har vi kvar på vår resa? Kommer vi någonsin lyckas? Blir det något barn i vårt liv?

Och i fikarummet på jobbet kunde det också kännas tufft:

Idag när någon käckt sammanfattade en diskussion om de underbara småbarnsåren och att man verkligen måste ta vara på dem med ett ” dessa små liv” så tog jag min tekopp och gick. En annan dag kanske jag kan sitta kvar…

– Hittills hade vi bara berättat för våra närmaste om vår kamp. Trots bloggen var det många som inte visste. Men nu bestämde vi oss för att vara mer öppna, säger Lisa.

ICSI vid försök nummer två

Efter ett kortare uppehåll inleddes IVF-försök nummer två. Sju befruktade ägg av elva var ett betydligt bättre resultat än första gången. Nu användes också ICSI på hälften av äggen, en metod där man istället för att tillsätta ett visst antal tusen spermier till varje ägg och låta dem sköta sig själva, trycker in en enskild spermie i ett ägg.

Och nu gick allt bra hela vägen. I slutet av graviditeten gör Lisa Ferm ett sista inlägg i bloggen. Ett tack till alla okända människors fina stöd.

Den här bloggen var ovärderlig för mig under barnlöshetsresan tack vare allt stöd och alla råd från er. Att komma i kontakt med andra som har erfarenhet av samma sak har gett mig så mycket kraft och ork och jag har verkligen känt mig mindre ensam i detta tack vare er som läst. Ni har varit fantastiska och jag är så tacksam för det!

Den 7 januari 2017 var ”Resan till dig” definitivt avslutad. Noel föddes.

Alltid bära min barnlöshetsresa i hjärtat

Nu har den efterlängtade lilla killen hunnit bli ett år och nio månader. Har en plats på dagis. Lisa Ferm funderar på livets skörhet.

– Det tog oss några år att få barn, men jag känner bara tacksamhet. En del lyckas aldrig. Jag kan fortfarande tänka ”är det verkligen jag som kommer till dagis och hämtar mitt barn”. Det är lite drömlikt.

– Jag tänker varje dag på kunskapen och engagemanget som finns inom vården, den underbara personalen. Och allt är gratis.

– Jag kommer alltid bära med mig min barnlöshetsresa i hjärtat och alltid ha den största respekt och förståelse för alla som kämpar med ofrivillig barnlöshet.

Text och foto: Weine Ahlstrand