Vår resa 2.0 – berättelsen från IVF till Äggdonation

Resan 2.0 började med en stor längtan som tog allt större plats i våra liv, drömmen om syskon. När vi först gav oss in i IVF-resan var vi nog både lite naiva och rädda. Men också fulla av hopp för vi trodde att den vägen, med all sin ovisshet, ändå skulle leda oss dit vi ville relativt snart. Vi kämpade oss igenom biverkningar av sprutor, blodprover, utredningar, väntetider, besvikna besked och försiktiga förhoppningar som vi nästan inte vågade uttala högt.

Vi gjorde 3 misslyckade försök med IVF utan att vara nära ett plus på stickan. Sen kom den dagen då vi fick höra att mina egna ägg inte fungerade. Orden landade tungt, som om luften lämnade rummet. Det var inte en akut kris för vi gick in i IVF med dåliga odds. Det var mer en tyst, uthållig smärta som följde med genom dagarna. Den sortens sorg som bara de som längtat länge kan förstå. En sorg kantad av förhoppningar, besvikelse och allt man drömt om men ännu inte fått.

Steget mot äggdonation

Men ändå fanns det något i oss som gjorde vi inte kunde ge upp. Längtan efter ett syskon var fortfarande lika levande och det fanns en sak vi inte provat; äggdonation. Det var något vi ville göra innan vi helt kunde sätta punkt.

Det är vår sista chans att skapa en familj på 4, vår sista möjliga väg. Vi har nu stått i kö i 1,5 år, en tid fylld av väntan, förhoppningar, rädslor och otaliga “tänk om”. Men nu händer det! Vi är äntligen i förberedande behandling och om allt går som det ska kommer vi göra vår första återföring november 2025 med donerade ägg.

Allt är en märklig mix av känslor; hopp som bränner till i bröstet, oro som smyger sig på, och en rädsla som ibland viskar att det här är vår sista chans. Just därför är varje steg så värdefullt.

Rebecca @treblifyra

---

⭐ Fler berättelser – Julkalender 2025
⭐ Rebecca var även med i julkalender 2024