Många barnlängtare säger att de inte vill bli frågade om när de ska skaffa barn. Jag önskar att jag fick den frågan. Att inte få frågan tydliggör att det inte är för mig, ingen förväntar sig det och ingen kan se mig med ett barn.
Vi delar den här historien i hopp om att andra ska förstå vilken påfrestande resa det är. Men också för att själva påminna oss om att vi inte är ensamma.
Vissa säger sluta aldrig kämpa men det finns en gräns för vad man orkar och gränsen sätter ni men jag vill samtidigt ge hopp om att det kan gå tillslut.
Jag behöver en plats att få skriva av mig, bitvis älta det som inte alltid går att prata om med andra. Ofrivillig barnlöshet! Min väg mot förhoppningsvis en egen knodd och det är det jag behöver skriva om här.