Börja bygga ett annat liv
För ett år sen gjorde vi vårt tionde och sista IVF-försök, som resulterade i vårt tredje och sista missfall. Häromdagen frågade min svärmor (på ett respektfullt och vänligt sätt) varför det var viktigt för oss att bestämma att det var sista försöket, och då fick jag chansen att sätta det i ord.
När man är i processen att försöka få barn fyller man varje dag och tanke av frågan ”Hur kommer mitt liv att bli?”. Det kan man förstås aldrig veta. Det kan komma en lastbil och köra av ens ben imorgon. Man kan vinna på lotto på fredag eller komma på att man ska flytta till Grönland på tisdag. Men att få eller inte få barn. Det är så existentiellt. Det är något som varit närvarande hos de flesta ända sen barnsben, när man började leka med dockor. Oavsett om man vetat att man vill ha barn eller inte är det ett enormt vägskäl i livet. Och de flesta varken hinner eller behöver fundera speciellt mycket på det.
Fortsätta zappa eller kliva ur?
Mitt i IVF-processen var vi fast i ett limbo. Som ett fängelse, där vi kastades mellan hopp och förtvivlan – och mellan de olika liv vi kunde få. Istället för att välja en kanal på TV var hela livet ett evigt zappande, ackompanjerat av den monotona testbildsmusiken. Efter fem år fick vi nog, vi var tvungna att bestämma oss: fortsätta zappa utan garantier eller kliva ut ur TVn och börja bygga ett annat liv – vårt eget liv?
Vi fick inte TVn att funka. Så vi stängde av den, och fick ett liv med helt andra ramar och förutsättningar. Vi vet fortfarande inte riktigt vad vi ska göra, för det finns alldeles för få permanent barnlösa förebilder runt oss. Men nu vet vi åtminstone detta;
Även om det är skitsvårt att bygga något helt utan manual så har vi ett liv som är vårt, med skavanker och möjligheter, och som vi nu kan bygga vår framtid i.
Elin, @thepursuitofkicki
Foto: Privat