Du är inte ensam

13 december, 2024

”Jag är inte glad och jag tänker inte låtsas att jag är det. Vissa dagar är världen dyster och jag känner mig svag och värdelös, och då vill jag varken höra klämkäcka tillrop om att muntra upp mig eller få slängt i ansiktet att livet är vad jag gör det till. Då vill jag läsa vackra sorgsna dikter, lyssna på melankolisk musik och tillåta mig att gråta. Det är också en sorts lycka.”
ur Längtansresan av Emelie Ljungberg

Du. Jag ser dig. Jag ser hur du kämpar. Hur du slår knut på dig för att klara av att hantera vardagen, samtidigt som du befinner dig i avgrundsdjup kris och tvingas hantera våg efter våg av förlamande sorg. Jag ser hur du ofta tvingar på dig ditt gladare ansikte för att slippa andras dömande, för ”du kan ju inte vara ledsen jämt.”

Du. 💖 Till dig vill jag säga – släpp taget för en stund och tillåt allt. Sluta göra motstånd. Låt allt få finnas. All sorg. All avund. All ilska. All tomhet. All oro. All förtvivlan. All maktlöshet. Till och med bitterheten. Kämpa inte emot, låt alla känslor få finnas. Kan du inte släppa ut dem i vardagen, släpp ut dem med din partner eller i din ensamhet. Eller gör som jag, släpp ut dem på pappret.

Du kan känna allt och ändå överleva, även om det ibland inte känns så. Jag är övertygad om att den enda vägen genom sorgen är att sörja. Släpp alla tankar på att du borde känna något annat. Inte vara så ledsen, avundsjuk, arg eller bitter. Först när du kan se verkligheten som den är, kan du skapa luft i slutna tankebanor och åter koppla upp dig mot dina drömmar.

Att skriva kan vara ett sätt att vända dig mot din sorg och uttrycka den. I skrivandet kan du låta alla känslor få finnas utan att värdera dem. Skriv om dina rädslor. Skriv om din sorg. Skriv om dina drömmar.