Äggdonationsbehandling
Jag ville inte ha fyllt 30 innan jag skulle få mitt första barn, nu fyller jag snart 40…
För sex år sedan visste jag fortfarande inte att jag hade fertilitetsproblem. Jag ringde till regionen för att starta processen om att bli ensamstående. Undersökningarna visade dåligt flöde i mina äggledare. När jag nästan ett år efter samtalet fick veta att de hittat en donator till mig hade jag träffat kärleken.
Eftersom jag visste att jag hade svårt att bli gravid naturligt ställde vi oss i kön fort. Vi fick vänta det obligatoriska året innan vi fick komma in på utredningen. För mig blev det endast ett nytt blodprov då jag redan genomgått utredningen tidigare. Blodprovet visade att mitt AMH-värde hade sjunkit men de var fortfarande villiga att göra IVF-behandling. Ett halvår senare ringer telefonen och det är äntligen vår tur att få påbörja behandlingen, vi ska göra det långa protokollet. Många långa veckor går innan det äntligen är dags för äggplock. Vid tillfället hade jag en stor chokladcysta som låg så olyckligt att de var tvungna att gå igenom den flera gånger. De får ut två ägg och jag känner mig så misslyckad. Men båda äggen blir befruktade och ett klarar sig till återföring.
Julmirakel?
Några dagar efter återföringen blir jag väldigt sjuk och blir hämtad med ambulans. Det visar sig att jag fått en kraftig infektion i min cysta. Det blir ett kämpigt år som slutar med en operation där cystan och äggledare opereras bort.
Att jag blev så sjuk gör att ingen klinik vill göra något äggplock på mig, speciellt i samband med att min äggreserv nu är riktigt låg. Det tar oss ett år att bli öppna för äggdonation, vi går på flera second opinions där alla säger samma sak; det är för farligt att göra äggplock på dig.
Idag gör vi äggdonationsbehandling på en klinik i Prag. Såhär långt har vi gjort 4 återföringar och har 2 embryon i frysen. Vilken dag som helst kommer min mens, kan det bli ett julmirakel i år?
//@preparingforyou_
Bild av wal_172619 från Pixabay