Att vara i nuet
Efter snart tre års försök och fyra IVF-rundor har vi inte fått ett enda plus på stickan än. Nu är vi inne på vårt femte försök (vårt andra försök med äggdonation) och fortsätter kämpa vidare.
Jag är en väldigt öppen person och mår bra av att dela med mig av vår resa med andra, både familj, vänner, kollegor och bekanta, ja till och med i radio. Jag vill vara med och bidra till att detta ämne inte ska vara tabu. Vi är inte i denna resa ensam utan alla runt omkring oss vet och stöttar. Det är skönt att äga sin egen historia och det är faktiskt vanligare än man tror med ofrivillig barnlöshet då många av mina bekanta skrev och sa att dom varit med om samma sak som jag inte hade en aning om när jag valde att öppna mig. Generellt väljer man inte att prata om det, vilket är synd! Jag önskar att fler gjorde det.
Att välja tankar
Jag kan inte kontrollera denna resa och hur den kommer sluta. Det jag däremot kan kontrollera är hur jag känner. Jag har lärt mig under resans gång att välja tankar som gör mig lugn och glad istället för bitter och ledsen. Det är inget liv jag vill leva, även om det är svårt att ställa om tankarna ibland. Exempelvis brukar jag tänka: tänk vad mycket jag har lärt mig om kvinnokroppen som jag inte visste innan, hur nära jag och min sambo kommit varandra under denna resa, eller hur jag värderar tacksamhet och uppskattar livet på ett sätt jag inte reflekterade så mycket kring förut. Vad stark min kropp är som orkar gå igenom alla hormoner. Istället för att fokusera på vad synd det är om oss som inte kan få barn eller vad dålig min kropp är.
Självklart ska man få sörja, men jag menar att det inte får ta över vardagen. Vi måste kunna vara i nuet och leva för tiden går så fort.
Känner du någon som går igenom ofrivillig barnlöshet, stötta genom att finnas där och lyssna. Kom inte med råd om dom inte ber om det ❤️
Mvh / Andrea
@andreaae
Foto: privat