Villkorslöst stöd i gruppen
När jag var sju år gammal, och min mormor frågade vad jag ville bli när jag blev stor svarade jag:
– Mamma
Den drömmen finns hos mig än idag, nu 28 år gammal. För mig har valet att bli mamma alltid varit självklart, något som handlar om ”när” och inte om ”om”.
För detta val har jag genomgått år av köande, provtagning, psykologisk, social och ekonomisk utvärdering. Bedömning av min förmåga att kunna bli mamma, djupanalys av mina förutsättningar, mitt nätverk, mina brister och begränsningar. Det har lett mig till två försök med tidiga missfall och en känsla av att inte räcka till. Att inte vara kapabel och att inte duga. Men om det är något denna process lärt mig så är det att stödet som finns i gruppen ”Självstående mammor, funderare och försökare” är enormt. Det är personer som för två år sen var totala främlingar. Som jag nu ser som en enorm del av mitt utökade nätverk. Oavsett om jag önskar tips, stöd, en axel att gråta mot, eller upplyftande berättelser så kan jag få allt och lite till i denna rörelse.
Jag önskar verkligen att alla människor kunna få känna på detta villkorslösa stöd. Som om än grundar i sorgen och rädslan för barnlöshet, men som sträcker sig så mycket längre och så mycket djupare än något annat sammanhang jag ingått i 
Bild av Franz Bachinger från Pixabay