En bok om barnlängtan som anhöriga bör läsa

En bok om barnlängtan, kärlek och förtvivlan. En bok om att fortsätta tillsammans även om man längtar efter olika saker. Boken är bra för anhöriga att läsa, för att förstå barnlängtan och vad den innebär.

Bära frukt är Emilia Millares debutroman som kom ut 2021. Vi får följa Alma, som längtar efter barn och hennes pojkvän Ceasar som inte vill ha barn. Alma blir till sist gravid och de bestämmer gemensamt sig för en framtid med barnet. Det blir dock inte som de tänkte sig. På ultraljudet får de veta att barnet har ett halvt hjärta. En ny fas tar vid, en fas som kräver tuffa beslut.

För att kunna skriva detta, beskriva känslan, sorgen och längtan till ett barn på ett trovärdigt sätt, så behöver det vara självupplevt. Emilia blev intervjuad av Femina i augusti 2021 (länk till intervjun finns nedan). I Intervjun berättar Emilia att hon har förlorat ett barn och som läsare märker man att den delen av boken är skriven utifrån egen erfarenhet. Den är oerhört sorgligt och beskriver alla tankar, beslut och dilemman Alma och Cesar ställs inför. Precis som Emilia nämner i intervjun är det en fruktansvärd situation som inte så ofta skildras i litteraturen.

Första delen av boken handlar om hur Cesar och Alma träffas och varvas med beskedet de får på ultraljudet och processen därefter. Det är bra att ha denna växling i tidsperspektiv då det antagligen blivit väldigt känslomässigt jobbigt att läsa allting i kronologisk ordning. Genom hela boken väver Emilia Millares in fina jämförelser med växtriket. Hur man vårdar växter, vattnar, ansar, pysslar och planterar om. Men som också kan bli brutalt att läsa när Alma kastar bort det som inte växer som det ska.

Främst en bok för anhöriga

Jag tror inte att boken passar barnlängtare som har svårighet att bli gravida. När man är barnlängtare har man så många tankar och oro i skallen. Risken är att boken kan ge mer oro istället för att stilla. Däremot tror jag det är en bra bok för anhöriga för att de ska förstå vilka känslor man går genom och vilka svåra beslut som man behöver ta ställning till när man måste begrava ett för tidigt fött barn. Också behovet att älta och prata när andra tycker att man borde gå vidare.
Alma hittar gemenskapen i Facebookgruppen bland andra personer som varit med om samma sak när övriga omgivningen inte förstår eller man inte orkar förklara. Det är en bok som tydligt beskriver känslan av uppgivenhet, känslan till omgivningen att inte vågar prata om det svåra, när man lever i olika världar vilket inte sällan även är med en partner. Boken beskriven tydligt det jag har läst i andra böcker, men också upplever dagligen bland barnlängtare – den bristande kommunikationen. Det finns många olika anledningar till varför man inte kan kommunicera men för att orka med, och genom, detta så behöver man prata och förstå varandras känslor. Annars är risken att man befinner sig långt ifrån varandra med följd att förhållandet kraschar.

När jag läst klart boken var jag bara förbannad! Första delen var bra och där hade jag tyckt det kunnat stanna men i andra delen kände jag att Alma betedde sig vidrigt. Sen började jag fundera…
men ja… det är ju såhär en barnlängtan ser ut, den är inte konstruktiv i alla tankar. Kommunikationen brister och man måste ta många och svåra beslut. Samtidigt finns det en enorm sorg över krossade framtidsdrömmar, oförstående omgivning och en biologisk klocka som tickar.

⭐ Intervju med Emilia Millares i Femina, 17/8-2021

⭐ Emilias bok “Bära frukt”