Ett ekorrhjul som bara snurrar, det går bara runt och man kommer ingenstans.
– Nu är det bara du kvar, sa en familjemedlem.
Orden träffade som en kniv i hjärtat, som en käftsmäll. När vi äntligen fått godkännande från IVF-kliniken och jag skulle börja med sprutorna på måndagen. När jag äntligen hade fått upp hoppet. Där dog jag lite grann.
Hade ställt klockan på 21.
Jag skyndade ut till bilen där min sambo satt med sprutan som skulle tas i magen. Att behöva ta den på jobbet kändes jobbigt, men det var nog det ändå det enklaste i allt.
När allt rasar – men man fortsätter ändå
Samtalet från kliniken kom under arbetstid.
Tyvärr fanns det inget ägg som uppfyllde kriterierna för en återföring sa de.
Det var som att tiden stannade, jag gick på toaletten och allt bara brast.
Jag trodde aldrig att det skulle bli så svårt att åka och handla mat. Att se alla föräldrar med sina barn. Vad var det för kod de lyckats knäcka som jag inte kunde?
Sitta i bilen och gråta skulle bli min nya vardag hem från jobbet.
Att behöva sätta på det där låtsasleendet på tillställningar. Eller ställa in för att man var för ledsen eller full med hormoner. Kroppen skulle ta så mycket stryk av alla hormonbehandlingar. Gå upp i vikt och försöka gå ner igen inför varje nytt försök. Att förlora sig själv lite mer varje gång. Alla känslor jag aldrig trodde fanns. Att inte ha kontroll över kroppen, livet eller ekonomin. Pengar som försvann, rakt ut i tomma intet.
Men en sak fanns alltid kvar: hoppet. Hoppet om att en dag få bli mamma.
Över fyra års kämpande. Sju IVF-försök med egna ägg. Ett missfall. Två försök med äggdonation. Och nu – en graviditet, med beräknad förlossning i januari. Det känns fortfarande overkligt.

Med detta vill jag säga:
Jag ser dig. Jag förstår hur du känner, din smärta, längtan, ensamhet och hopplöshet. Du är inte ensam. Alla känslor är okej.
Det viktigaste jag har lärt mig i ett förhållande är kommunikation. Prata. Gråt tillsammans. Bygg upp hoppet igen. Ge inte upp.
Vi finns här om du behöver tips, stöd, eller bara skriva av dig.
Vi har hittat den sista pusselbiten som saknades. Ekorrhjulet har äntligen stannat för oss.
/ Linda & Johannes
@nazliii86