Krokiga stigar, höga berg och djupa dalar
”Har du funderat på att skriva en bok?” frågade en av mina kuratorer vid ett av mina samtal. Det är kanske så man ser på vår resa mot barn, tänkte jag. En saga som stäcker sig över nästan 4 år, med krokiga stigar, höga berg och djupa mörka dalar.
Vår berättelse belyser en fertilitetsvård som i 2 år nekade oss utredning på grund av mitt BMI. Vilket ledde till att min man inte fick möjlighet till utredning. I vilka andra sammanhang arbetar vården så?, tänkte jag. Vi sökte oss till privat vård, vår utredning gick snabbt, och efter tre månader kom nästa vändning i vår saga, manlig infertilitet, Kleinfelters syndrom.
Med öppet sinne började vi ett nytt kapitel, jakten på de försvunna spermierna. Efter en testikelbiopsi påträffades fyra stycken, i första vävnadsprovet, fem bitar plockades ut totalt och frysförvarades i tron att där fanns fler pigga spermier. Hopp tändes och nästa kapitel tog vid. IVF kort protokoll, som tyvärr lagom till midsommar 2021 släckte drömmen om att bli en familj tidigt inpå 2022. Embryot fäste inte och de andra klarade inte sig till frysen. Sommaren passerade, vi försökte ta vara på tiden och livet, i hopp om att höstens mörker kunde bringa nya möjligheter.
Vi blev nekade uppstart flera gånger, men så i november äntligen, fick vi påbörja en ny IVF med långt protokoll. I december 2021 gjordes äggplock samt en ny testikelbiopsi, som gav sju ägg men inga spermier. Ljuset tändes, men lågan brann ut lika snabbt igen.
”Gör er beredda på totalfrys av dina ägg, i väntan på utredning för spermadonation, om vi inte hittar pigga spermier i frysen”.
Dagen efter fick vi besked att vi hade sex normalt befruktade ägg, återföring dag tre. Frysen innehöll pigga spermier, och ännu en gång tände vi hoppets låga.
Vår saga fick ett fint slut
Väl på kliniken dag tre, fanns fyra embryo kvar i livet. Våra enda chanser till helt biologiska barn. Vården godkände att vi återförde två, och på juldagen 2021 plussade jag för första gången i mitt då 37 åriga liv. Hoppet om att möta ett tvillingpar till sensommaren blev kortvarig. Samma dag som vi testade positivt började jag blöda, och en vecka senare var det konstaterat att vi fått ett tidigt missfall.
Sagan levde vidare, våra två andra embryo klarade sig till frysen, och 1.5 månad efter vårt missfall återförde vi vår första blastocyst. Vår saga fick ett fint slut, en sen fredagskväll i oktober 2022, kom vår efterlängtade tjej till världen, efter alla dessa krokiga stigar, höga berg och djupa dalar.
Helen
Foto: Michaela Persson
⭐ Läs gärna intervjun vi gjorde med Helen & Ludvig våren 2023