Brev till min fertila vän
Kära fertila vän
Jag önskar du kunde förstå hur plågsamt och ensamt det är att vara ofrivilligt barnlös. Att vara de sista i vänskapskretsen som inte har barn. Att stå bredvid och se alla bilda familj medan vi fastnat i infertilitetsträsket. Det är en sorg och smärta jag inte önskar någon.
Jag önskar jag kunde glädjas åt din graviditet och jag försöker faktiskt även om jag inombords brister av sorg. Du anar inte hur mycket jag skulle kunna ge för att uppleva morgonillamående, ryggvärk, tröttheten och det ökade midjemåttet som du klagar över. Jag skulle ge allt för att få ett enda litet plus på stickan. Eller möjligheten att kunna lägga upp en ultraljudsbild på sociala medier. Istället har jag en mage full av blåmärke efter alla injektioner. En kropp full av hormoner och mediciner som jag knappt kan stava till och aldrig tidigare över huvudtaget hört talas om.
Även om jag vet att dina råd är välmenande så finns det nog ingenting vi inte redan har provat. De senaste 6 åren har vi lagt åtskilliga tusentals kronor på olika mirakelkurer och terapier som sägs öka möjligheterna till att få ett enda litet plus på stickan. Jag lovar att jag skannat av varenda hörna av internet och de terapier eller magiska drycker du berättar om, de har jag redan utforskat.
Det är otroligt frustrerande att höra “bara slappna av, så ska ni se att det händer” eller “åk på semester och ha det mysigt”. Hade det bara varit “att slappna av” eller “semester” som varit lösningen på infertilitet så skulle inte miljontals personer i världen varit barnlängtare och ofrivilligt barnlösa. Infertilitet är en sjukdom och de råden ger man väl knappast till någon som är cancersjuk? Vi hade lätt kunna skapa ett fotbollslag om det bara var att slappna av.
Sluta säga att “ni kan alltid adoptera”. Adoption är inte så enkelt som ni tycks tro. Det är en lång och kostsam process och ett regelverk där vi inte hade tagit oss genom nålsögat.
Jag vill inte höra dig säga att jag kan få dina barn eller att ni också hade svårigheter och försökte länge innan det lyckades. Vi har försökt i 6 år i jämförelse med era 6 månader. Tänk dig känslan av att stå på en järnvägsstation och vänta på ett tåg som man inte vet om det kommer idag, imorgon eller kanske aldrig – det är känslan av ofrivillig barnlöshet.
När jag inte kommenterar dina inlägg på Instagram eller foto på din gravidmage som du lagt på Facebook, eller att jag har valt att avfölja gravida vänner. Så betyder inte att jag inte bryr mig. Jag bryr mig på avstånd. Varje gång jag har fått ett negativt graviditetstest har det varit en sorg. En förlust där drömmen om ett barn känns bortom räckhåll. Så snart som jag har fått ett positivt graviditetstest har det varit ett barn jag burit inom mig och börjat planera för ska komma. Varje missfall har varit förlusten av ett barn, hur tidigt det än har inträffat. Då vill jag inte höra ”det var ju så tidigt”.
Jag har tillbringar så många timmar att förtvivlat leta efter en rosa linje. Just nu klarar jag inte av att se någon annans rosa linje lysa mig i ögonen. Jag orkar inte kommentera eller se en ultraljudsbild. Då tankarna går till mina egna krossade förhoppningar vid de ultraljud då jag fått beskedet
-Det finns inget pickande hjärta
Vad jag önskar mig av dig är att du lyssnar. Du behöver inte säga något, bara finnas där när jag behöver gråta vid din axel. Jag önskar att du förstår att när jag säger att jag inte kan komma till din babyshower är det inte för att jag inte är glad för din skull. Jag är bara så otroligt ledsen för att det inte är jag och att jag kanske själv aldrig får uppleva det. Ibland är jag med på barnkalas, barndop, babyshower men det är efter en otrolig kraftansamling. Bakom mitt leende döljer sig tårar och gråten stockar sig i halsen. Ibland kommer jag att svara att jag är ok och mår bra när du, som känner mig så väl, ser att det inte är sant. Då vill jag bara ha en kram.
Jag uppskattar att du berättade om din graviditet för mig när vi var själv och innan du offentliggjorde det för alla andra. När du berättade så fick jag tid att förbereda mig, jag kunde reagera och vara ledsen.
Snälla sluta inte kontakta mig! Du betyder fortfarande väldigt mycket för mig även om vi är på olika platser i livet just nu. Du ska veta att om jag inte hör av mig är det inte för att jag inte tycker om dig. Det är för att skydda mig själv. Vi kan fortfarande hjälpa varandra, stötta och lyssna på varandra när vi har utmaningar i livet. Jag lovar att jag finns för dig och hjälper dig i uppförsbackarna. Om jag får komma till dig när jag som mest behöver det. När jag behöver gråta vid din axel då vill jag bara att du lyssnar och ger mig en varm kram.
Din infertila vän ❤