Vi gjorde vår IVF-resa 2017-2018. Fertilitetsutredningen gjorde vi ett år innan och som många andra, så försökte vi själva i över ett år utan resultat.
Och det var en resa utöver det vanliga!
Jag var sjukskriven för svår utmattning vid den här tiden som vi gjorde vår IVF. Enligt läkaren behövde jag inte oroa mig och att vi skulle slappna av.
Vi gjorde 6 äggplock och 6 återföringar, alla embryon lyckades bli befruktade, men ingen av dem resulterade i graviditet. Det var så mycket som snurrade i huvudet på oss, vi kände hopp, sorg, besvikelse, förtvivlan och misslyckande.
Till slut bestämde vi oss att lägga det på paus tills jag mådde bättre. Men vi återupptog aldrig IVF igen. Vi försökte istället på egen hand men utan lyckade resultat.

Vid det här laget har jag accepterat att vi kanske inte får barn och att det är okej.
Men det gör ont att än idag inte veta varför vi är barnlösa, att vi fick till svar av läkaren:
-Ibland är det bara så!
Vi önskar också att vi hade fått prata med en psykolog för att få veta vad som väntar oss och hur vi kunde förbereda oss ur ett fysiskt och psykiskt perspektiv.
Tack för att du läser om vår resa, du är inte ensam och var snäll mot dig själv! 💖
Kram Nataša