Recension av Maybe Baby

Det här är en bok som jag önskar det funnits fler av. Trots att många av alla ofrivilligt barnlösa aldrig blir föräldrar så är berättelser och böcker om permanent ofrivillig barnlöshet ovanliga. I ”Maybe Baby” finns inget öppet slut eller hopp om att “det kanske löser sig”. Istället möter vi ett definitivt avslut, det blir inget barn, Annika och Patrik kommer aldrig bli föräldrar.

Under sin resa hade Annika D’Este en välbesökt blogg, Maybe Baby, där vi kunde följa henne genom alla prövningar. En lång och tuff resa som började 2008 och avslutades först 14 år senare, 2022! Bloggen finns inte kvar, men nu har hon samlat sina texter och gett ut dem i bokform, vilket känns både viktigt och värdefullt att berätta.

Boken skildrar de tankar och känslor som många bär på men sällan pratar om i fertilitetsresan. Den fångar den existentiella oron, sorgen och frågorna som uppstår när livet inte följer den väg man tänkt sig. Samtidigt lyfter den något som är minst lika centralt: frågan om när man ska sluta försöka. Det är en fråga utan rätt eller fel, något varje individ måste landa i själv. Men det är också en fråga som förtjänar mer utrymme och här fyller boken en viktig funktion.

Genom Annikas berättelse får vi följa både de djupa dalarna och de korta stunderna av hopp. Hur hon, både ensam och med partner, gång på gång samlar kraft för att försöka igen. Hur svårt det är att veta när gränsen är nådd. Det är ärligt, nära och väldigt lätt att känna igen sig i för den som själv varit i samma situation.

Ett annat slut, ett annat liv

Samtidigt visar boken att ett liv utan barn inte behöver vara ett tomt liv. Det kan bli ett annat liv, ett liv där man hittar nya vägar, nya sätt att skapa mening och nya sätt att känna glädje. Jag tror att många hade känt ett lugn av att läsa fler berättelser om permanent ofrivillig barnlöshet. För det här är inte en historia om att ge upp, utan om att acceptera, anpassa sig och gå vidare. Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Vi kan välja riktning, men inte styra allt. Ibland måste vi, som i bokens bild av berget, byta spår för att orka vidare och ta oss framåt. Det är inte att ge upp, det är att hitta en annan väg.

Och kanske är det just där något nytt börjar. I det som inte blev. I det som förändrades. Ett liv utan barn kan fortfarande rymma kärlek, närhet och mening, bara i en annan form. I andra relationer. I andra sätt att finnas för någon. Det här är inte en berättelse om ett liv som saknar något. Det är en berättelse om ett liv som blev något annat. Något som ändå kan vara riktigt, riktigt bra.