villhabarn.se
villhabarn.se - för ofrivilligt barnlösa

En dag om ofrivillig barnlöshet

På ofrivilligt barnlösas dag, den 29 maj, anordnade Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshet ett event där de bjudit in 5 författare att berätta om sina böcker. En av författarna är Hanna Nielsen som också haft Ruvarpodden och hon passade på att ta med sig Annica Lövstad och spela in ett reunionavsnitt. Längst ner på sidan hittar du alla medverkande författare, länkar till deras böcker och till Ruvarpoddens sista avsnitt.
Vi fick lyssna på när de läste ur sina böcker, berättade sina historier och det gavs tillfälle att ställa frågor vilket skapade bra diskussioner.
Det blev en fin dag där det också avslöjades en hemlighet – en hemlighet som vi var överens om ska stanna där….

Ofrivilligt barnlösas dag 2016
Emelie Ljungberg inledde dagen med att läsa ett kapitel ur sin bok ”Längtansresan”, ett kapitel som hon skrev på Ofrivilligt Barnlösas Dag 2016.
”… De ofrivilligt barnlösas dag. Idag är det min dag. Idag är det vår dag. Låt den inte passera förbi som kladdkakans dag, vänsterhäntas dag eller Black Friday…”

Att bearbeta barnlösheten och barnlängtan
Det alla återkom till i sina berättelser var bearbetningen och hur viktigt det är att fortsätta berätta. Att bearbeta genom att prata, skriva eller som Hanna Nielsen och Annica Lövstad från Ruvarpodden sa, ”genom att ”älta med varandra och i podden”. De skapade också Ruvarpodden för att de ville hitta andra som var i samma situation som de själva som de kunde dela känslor och tankar med för att ta sig genom den tuffa tiden. Hanna Nielsen har sedan plockat ut delar av innehållet i podden, gästers och lyssnares tankar och tips och använt i sin bok ”En överlevnadsguide för Ruvare”. Boken är den handbok hon själv saknade när hon var ofrivilligt barnlös.  en bok som man kunde ha med som en handbok/guide i en helt ny värld.

Jenny Danielsson är en av de som bearbetade genom att skriva, när hon blev lämnad mitt i IVF-processen. Hennes bok ”Barnet jag aldrig” började som anteckningar i telefonen där hon skrev ner sina tankar.
Tobias Åkerman började skriva sin bok ”Drömmen om ett barn” när han och hans fru behövde prata med varandra. Barnlösheten splittrade dem, istället för att sammansvetsa så gled de ifrån varandra. De förstod inte varandra eller varandras sorgeprocesser och därför var det viktigt för dem att gå i terapi för att hantera den djupa kris som barnlösheten är.
– Jag kände att jag stod sidan om och behövde vara stark. Boken blev ett samtalsunderlag och samtidigt upptäckte jag att inga män pratade om barnlöshet och istället mötte jag en machojargong.

För Susanne Burelo är boken ”Det mest naturliga” ett sätt att försöka förklara och förstå en barnlängtan när man redan har två barn – den sekundära barnlösheten. Men hon skrev också boken eftersom hon mötte så mycket bristande medkänsla när hon och hennes man valde bort ett barn. Susanne berättade att när hon öppnade upp sig i forum på nätet blev hon ifrågasatt och insåg att trots att 9 av 10 väljer bort så är det något som är tabu att prata om.
-En god mor väljer inte bort. Det kändes som jag gapade efter för mycket. Men sorgen var så djup att jag inte visste hur jag skulle hantera den.

Emelie Ljungbergs är fast besluten att fortsätta berätta.  Hennes bok ”Längtansresan” är självbiografisk, den slutar inte med ett barn men efter att boken blev klar så har hon fått barn, ett tvillingpar.
Man hade inte sagt till någon som har cancer – att nu är du frisk nu får du inte berätta om dina upplevelser!


Att tänka fula tankar och få stöd i sin barnlängtan
I de tuffa stunderna i barnlösheten fick Tobias Åkerman bland annat stöd och hjälp av en vän som är präst och i sin föreläsning pratade Tobias mycket om de existentiella frågor som ofta dyker upp när man diskuterar barnlöshet. Det är svårt för en utomstående att förstå det jobbiga i barnlöshetsprocessen då man aldrig vet var i resan man befinner sig.
Är jag i början? I mitten? I slutet? I en återvändsgränd eller på helt fel väg?
Det är helt okej att få lov att känna fula tankar och jämför aldrig smärta, din smärta kan aldrig jämföras med någon annans smärta. Barnlösheten är något man inte kommer undan, det kommer dyka upp vid olika tillfälle i livet och för alltid förändra dig som person.


När vi under dagen diskuterade stöd från omgivningen kom flera in på ”att ge hopp”. Är det hopp vi vill ha? Det är kanske istället den där kompisen vi behöver, den som är tyst, lyssnar, ger oss en kram, låter oss gråta och bara säger ”fy vilket skit!” eller
– Jag finns här – vill du prata är det okej.

Hanna Nielsen och Annica Lövstad från Ruvarpodden menade på att vi bär på så mycket känslor och skam inom oss själva. Vi behöver inte hopp, vi behöver ny energi och veta att det inte är mitt fel och att kunna ducka alla plumpa kommentarer.
Det är bara du som bestämmer vad nästa steg är, det är bara du som bestämmer om och hur man väljer att gå vidare. För Jenny Danielsson kändes det t.ex. viktigt med blodsband eftersom hon själv är adopterad medan Tobias Åkerman har två adopterade barn och kort berättade om hur en adoptionsprocess från Taiwan fungerar. Emelie Ljungberg som fick sina tvillingar med hjälp av embryodonation i Grekland, menar på att det är ok att ge upp – men det är bara du som bestämmer när det är dags, ingen annan.
Här diskuteras också oron, den ständiga oron, oron för att inte lyckas, oron för vad som kan komma sen eller inte komma sen, oron för behandlingar, oron för ekonomin, oron för biverkningar.
Jenny Danielsson läste ett kapitel ur sin bok som vi var flera som kände igen oss i:
”Det handlar bara om genetik säger läkarna och ingjuter nytt låtsashopp, det finns ingen anledning till oro. Varför reser jag mig inte bara upp, varför skriker jag inte bara rakt ut: Visst fan finns det anledning till oro. Jag har pumpat in mer nässpray än vad en normal borre tål, jag har injicerat spruta efter spruta i mitt svidande bukfett, mitt psyke är totalrubbat av all progesteron och så säger ni att det inte finns någon anledning till oro.”

Alla var överens om att det inte bara är vår egen omgivning som behöver få större förståelse utan även professionen. Det finns otroligt mycket okunskap inom vården och ett behov av mer forskning. Susanne Burelo önskar att man forskar mer för att få förklara den tredjedel som räknas som oförklarlig barnlöshet. Och funderar på om det inte borde införas en obligatorisk fertilitetsutredning när man är 20 år? Tiden är vår fiende, vilket Emelie Ljungberg också kommer in på. Hon hade önskat att få bättre information och statistik på hur liten chans det egentligen är att bli mamma när man är över 40 år. När man inte får info så söker man info och risken är stor att det blir fel. Den kunskapen man får är enbart baserad på andras erfarenhet, vilket kanske inte stämmer på mig. Barnlöshet är så komplext och individuellt.

Hanna Nielsen och Annica Lövstad som egentligen har lagt ner Ruvarpodden men valde att göra ett reunionavsnitt, avslutade dagen med:
-Det var viktigt att sprida informationen men nu lämnar vi över till andra och vi hoppas att det kommer fler poddar.

Vi kan sammanfatta Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshets event med:
vi är inte ensamma, det är ok att känna alla känslor man gör, att sådana här tillfälle är jätteviktiga där vi får träffas, prata, älta, lyssna och bli lyssnade på. Ofrivillig barnlöshet och barnlängtan är en period i livet som för alltid kommer att förändra oss och som alltid kommer vara med oss.
Det genomgående i allas berättelser var ”Jag behöver inte råd – jag behöver bara någon som finns där och som lyssnar”


Medverkande:
Emelie Ljungberg – Längtansresan
Tobias Åkerman – Drömmen om ett barn
Jenny Danielsson – Barnet jag aldrig
Susanne Burelo – Det mest naturliga
Hanna Nilesen – En överlevnadsguide för ruvare
Ruvarpodden med Hanna Nilesen och Annica Lövstad – Reunion och ofrivilligt barnlösas dag

Fler atiklar inom samma ämne

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.

For security, use of Google's reCAPTCHA service is required which is subject to the Google Privacy Policy and Terms of Use.

I agree to these terms.